Teresa

Archive for the ‘Nördkultur’ Category

Video: panelsamtalet ”Rätten att vara nörd”

In Nördkultur on augusti 21, 2010 at 1:10 e m

Den här sommaren har jag mest suttit i radiogruvan och brutit P3 Kultur. Men lite annat har jag hunnit med – bland annat en sväng till Almedalsveckan för att delta i panelsamtalet ”Rätten att vara nörd”. Och nu finns videon online!

Annonser

Man vill ju inte vara otrevlig, men skulle riksdagen möjligen kunna tänka sig att veta hut?

In 2010: Spellobbandets år, Nördkultur on maj 21, 2010 at 3:43 e m

Oftast när jag pratar nördpolitik brukar den inte vara så… parlamentariskt präglad, men någon gång ska ju vara den första.

So, i onsdags fann jag mig på ett glest befolkat riksdagsseminarium om sällskapsspel och lajv som kulturform. Det kan – om jag uppfattat saken rätt – ses som en del i en blygsam lobbyingkampanj för att de som fördelar pengarna ska fatta att deltagarkultur också är kultur. Och finns. Och behöver pengar. Hela seminariet tog ungefär 90 minuter och bestod av att SVEROKs förbundsordförande David Gustavsson gav en introduktion till oganisationens olika grenar, Kristoffer Lindh (sällskapsspelsnörd, lärarstudent och hattguru) berättade mer om sällskapsspel, Miriam Lundqvist (edularp-proffs och nybakad vinnare av jättestipendiet Playing for Change) berättade om lajv och Conny Persson, som är enhetschef på stadsbiblioteket i Gävle, berättade om hur man jobbat där med att integrera spelkulturen i bibliotekets verksamhet. Till allt detta fick kulturdepartementets Erik Kristow ge en kommentar, som med vänligast möjliga tolkning kan sammanfattas som att han inte hade en jäkla aning om vad det skulle pratas om, men gärna ville förstå (man kan för övrigt tycka att han som gammal heimdalordförande borde ha en ganska bra insikt i knepig arkaisk tomtekultur, but I digress).

Jag hade tänkt undvika att raljera. Men jag kan inte låta bli. Därför följer här:

Några saker som kan vara bra att förstå för yrkespolitiker i interaktionen med spellobbyister

  1. Spelkultur är inte ungdomskultur. Det är en kulturutövning som samlar amatörer, men det är hemslöjden också. Det är många ungdomar som håller på, men det är det i kyrkan också. Hobbyn är ganska ung, men det Läs hela inlägget här »

Kan vi prata om den förbannade guldbikinin?

In Film, Nördkultur on april 9, 2010 at 9:00 f m

Jag är ett Star Wars-fan. Eftersom jag är alldeles för ung för att ha sett originalfilmerna på bio var det i stället en regnig sommar i stugan som jag och småbröderna såg trilogin på video – om och om igen som jag minns det, men det kan vara en efterkonstruktion.

Jag var inte en del av någon Star Wars-fandom, mina kompisar samlade inte på leksaker eller så och därför tog det ganska lång tid, typ tills jag började hänga på amerikanska nördbloggar, som jag konfronterades med det: ”Prinsessan Leia i guldbikini”-fenomenet.

Prinsessan Leia är AWESOME. Hon är en rebelledare, en tuffing som klarar av att möta en sur Darth Vader utan att darra i knävecken, en stenhård brud som skiter i att vara folk till lags. Men i en scen i en film i serien berövas hon plötsligt sin handlingskraft. Hon förödmjukas genom att kläs ut i en sexualiserad slavkostym, inklusive kedja om halsen. Är detta en slump? Inte då. Objektifiering är ett typiskt sätt att förminska kvinnor som tar plats och lära dem veta hut. Och det är befogat i filmen –  det är ju trots allt bovarna som behandlar henne så, och Han Solo har det ju inte så lätt han heller. Vad som INTE är befogat är att tusentals fans, när de ska välja en favoritbild av prinsessan Leia, väljer den: Bilden av hennes totala förnedring. Det här är inte ens fråga om nåt Barb Wire empowerment-trams: Leia har inte valt guldbikinin, den har tvingats på henne som ett tecken på att hennes identitet, själva hennes jag tas ifrån henne. Hon är inte längre Leia, hon är slave girl #3. Och det ska vi fira!

Vad i helvete är det för fel på folk?

Efter varenda förbannade konvent postas bilder på empowerful booth babes i guldbikinis som högtidlighåller stunden då en av nördkulturens största hjältar blir påmind om att hon, rent bokstavligt, inte ska tro att hon är någon. Yay geekdom!

Räknas funktionshinder som karaktärsbrister i rollspel?

In diskriminering av funktionshindrade, Rollspel on mars 12, 2010 at 9:45 f m

Speldesignern Jonathan Lavallee har skrivit en intressant gästpostGeek Feminism om hur merit/flaw-system i bordsrollspel kan låna sig till diskriminering av funktionshindrade:

The first game I ever ran into that had this concept was the Hero system which had great disadvantages like dependant non player characters (DNPCs) and Enemies and Limitations on Powers. All this was great, and if they stayed there the potential for ableism was lowered greatly because these are just people who depend on you, people you’ve pissed off and times when you couldn’t use your special powers. The problem happens when you get into things like physical and mental ‘disadvantages.’ This is where the ableism is so thick you shouldn’t be able ignore it.

Läs hela artikeln!

Bang geekar loss!

In geekfeminism, Nördkultur, Självreklam on mars 10, 2010 at 11:46 f m

Nya numret av feministiska kulturtidskriften Bang har tema Nördarnas återkomst och HOLY CRAP vad det är bra. Jag hade äran att få vara med på ett hörn och ge en grundkurs i geekfeminism, men det är bara början. Johanna Koljonen skriver om lojalitet med källartrollen, Andie Nordgren om ”Inte som andra tjejer”-identiteten.  Julia Skott granskar Wikipedia och vem som egentligen bestämmer vad som står där. Johan Hilton skriver om Buffy. Fatta att du behöver läsa det här!

Johannas och Johans texter kan du läsa direkt på Bangs hemsida, de andra jag listat får du vackert slanta upp för att få tag på – men det är det värt. Tidningen finns att köpa på till exempel Pressbyrån.

Nördar i andra kroppar I: Kort sammanfattning

In geekfeminism, Lajv, Nördkultur on mars 8, 2010 at 2:52 e m

I helgen arrangerades lajvkonventet Prolog 2010 på Culturen i Västerås. Runt 250 personer från alla möjliga krokar av lajvsverige var där,  fantasygeeks samsades med milsimfanatiker och friformsnördar. På lördagkvällen ledde jag, Johanna Koljonen och Anna-Karin Linder* ett utvecklingsforum med rubriken ”Nördar i andra kroppar”. Ur programmets presentation:

Om genus och nördidentitet. Om att debatten ofta handlar om att ”visst ska tjejer också få spela soldater”, när den istället borde handla om vår egen subkultur och vem som ryms eller inte ryms i föreställningen om vad en rollspelare och lajvare och nörd ska innebära. + Bonus: Vad är Geek women unite, och varför behöver det finnas?

Vi fick många deltagare, över 40 stycken, vilket var väldigt roligt men gjorde att vi mest hann doppa tårna lite här och var och visa att det finns många olika diskussioner som behöver föras – och då hade vi redan begränsat oss till att enbart prata jämställdhet. Några ämnen som togs upp:

  • Kvinnors situation i airsofthobbyn i Sverige och vad som kan göras åt den
  • Den problematiska ”en av grabbarna”-mentaliteten
  • Vad män kan göra
  • Vettiga lajvroller för kvinnor, och bristen därav
  • Kvantitet/kvalitet (som jag tidigare har diskuterat här).

Jag kommer att ägna de här ämnena varsin egen text framöver. Om du var på plats och tycker att jag har missat något, hojta till i kommentarerna så lägger jag till på listan. Det kommer även att komma en separat post med länkar till de olika bloggar som nämndes under forumet.

*Sonja Schwarzenberger som skulle varit med hade oturligen drabbats av influensan from hell och fick stanna hemma.

It’s the Most Wonderful Time of the Year!

In Film, Oscars on februari 5, 2010 at 5:48 e m

Okej, så vem hänger med på Oscarsracet? Man vill ju åtminstone ha sett de nominerade för regi, film, manus och manliga & kvinnliga huvud- respektive biroller innan den stora dagen. Det blir 19 filmer att harva igenom senast den 7:e mars, och jag som satsar på teveserienörderiet har skamligt nog bara sett  fyra stycken, nämligen Hurt Locker, Inglourious Basterds, District 9 och In the Loop. För att effektivisera har jag satt ihop ett litet kalkylblad – här vill jag hindra mig för att inflika att jag önskar att jag skämtade, men att jag helt ärligt har suttit och pysslat och färgkodat i googledocs för att bestämma om jag ska se Avatar eller Precious först. Jag har utgått från att flest nomineringar går först – vid oavgjort trumfar huvudroll, sedan manus (eftersom motiveringen inte är att se de bästa filmerna utan att kunna briljera i småpratssammanhang, där huvudrollskategorierna som bekant rule supreme).

Att se-listan ser ut som följer (kolla vilken film som är nominerad till vad här)

  1. Avatar
  2. Precious
  3. Up in the Air
  4. Up
  5. Crazy Heart
  6. An Education
  7. The Blind Side
  8. A serious Man
  9. Invictus
  10. The Last Station
  11. The Messenger
  12. A Single Man
  13. Julie & Julia
  14. In the Loop
  15. The Lovely Bones

I år ska jag fanimig ha järnkoll.

Självreklam: WS och Lantz i P4

In Film, Självreklam, Vampyrer on januari 23, 2010 at 10:12 e m

Välkommen in på Weird Science och läs min recension av Daybreakers. Ja just det, och så kan man lyssna på mig i början av andra timmen på Lantz i P4 från i fredags, då jag var med och pratade nerd rage.

…Och hur vet vi att kungen är så jävla bra?

In Nördkultur on januari 23, 2010 at 7:53 e m

Fantasyförfattaren N.K. Jemisin har bloggat för Orbit Books om reaktionära undertoner i fantasygenren och io9 har en egen post om saken. Båda kommentartrådarna är högst läsvärda: på io9 finns till exempel en superintressant (men lååång) diskussion av de underliggande värderingarna i Star Wars respektive Star Trek.

Varför könsfördelning spelar roll

In geekfeminism, Rollspel, schmistorisk schmorrekthet on januari 21, 2010 at 2:19 e m

Magnus på rollspelstunga bloggen Piruett har undersökt hur könsfördelningen på SLP:er ser ut, först i Äventyrsspels samlade Drakar och Demoner-produktion, sedan i några olika Mutantprodukter. Resultatet är som väntat deprimerande: Av DoDs samlade SLP:er är 14,4% kvinnor. That’s right, mindre än 15% jävla procent. Men Mutant då? Som tilldrar sig i framtiden, där måste det ju finnas utrymme för fler kvinns? I teorin ja, i praktiken hittar Magnus som mest 19, 4% kvinnliga SLP:er.

Det som verkligen är intressant med de här artiklarna är kommentartrådarna, där en grupp män diskuterar huruvida situationen är ett problem eller inte. Flera blir provocerade av den tydligen kontroversiella åsikten att det är lite halvsunkigt att ha en påstått jämställd fantasyvärld och sen glömma bort att skriva kvinnoroller. Och väldigt fort börjar även kritikerna backpedla – ”alltså det är ju inte den ojämna könsfördelning i sig som är problemet utan…”

Jag har ett meddelande till Piruetts läsare: Det är för i helvete visst könsfördelningen som är problemet. Och det borde för i helvete visst vara 50/50 män och kvinnor i spel. Jag kan utan problem köpa att det inte behöver vara det i varje äventyr – men visa mig i så fall ETT ENDA spel med övervikt åt andra hållet. Har ni spelat något sånt nån gång?

Huruvida SLP:erna är mångfacetterade och djuplodande är helt ointressant i det här perspektivet. Det är klart att det OCKSÅ suger att äventyr som Galtevår (som piruettkommentatorn Rööz påpekar) inleder varje beskrivning av kvinnliga SLP:er med att recensera deras kroppar, men jag skulle inte vara nöjd med 19%  kvinnor om de var asbra heller. Det är mannen som defaultläge som är problemet.

Ni män som är oroliga för att någon ska försöka hindra er att spela historisk korrekt fantasy (jag vet), tänk er att leva i en värld där berättelser om kvinnor anses vara universella, medan berättelser om män representerar att specialintresse. Där lärare i skolan bestämmer att eleverna ska läsa böcker om flickor eftersom tjejer inte kan förväntas ta sig igenom en hel bok där de tvingas idenitifiera sig med en man. Där Philip Pullman blir ombedd av sitt förlag att kalla sig P. Pullman för att inte skrämma bort läsare med sin tråkiga manlighet. Det handlar inte om historisk korrekthet. Det handlar om att undvika att sudda ut hälften av befolkningen. Ett antal personer i Piruetts kommentartråd har redan gett teveserien Mad Men som ett alldeles utmärkt exempel på hur bra det går att beskriva en sexistisk värld utan slänga kvinnorna under bussen. Och ni vill väl inte försöka inbilla mig att Äventyrsspel var såna immersionnördar att de satt och funderade på hur de skulle skildra kvinnor och till sist bara ”Äeh tyvärr. Jag har läst min Marx och jag har läst min Durkheim, och det enda sättet att vara sanna mot den mångbottnade samhällssimulation vi har skapat är att ta bort alla kvinnor med undantag av alver med urringningar.”

På tal om kvinnobrist är jag också nyfiken på var de håller hus i Piruetts kommentartråd. Läser man den skulle man kunna tro att det bara är män över trettio som spelar rollspel i Sverige, men jag har ett rafflande avslöjande: Så är inte fallet. Själv råkar jag känna massor av brudar som spelar rollspel – varav ett antal inte får handla på systemet än. So, en liten uppmaning till tjejerna: Läs Piruett, det är en jävligt bra blogg. Skriv i kommentartråden, det kan behövas.