Teresa

Reflektion efter valet

In politik, val 2010 on september 20, 2010 at 4:12 e m

Idag är det många av mina fb-vänner som postar ”så och så många svenskar är tydligen rasister/dumma i huvudet/etc”. Jag skäms lika mycket som the next guy för att vara en del av ett samhälle som röstar fram Sverigedemokraterna, men hörni, det här är inget bra sätt att prata om ras. Att beskriva rasism som ett individuellt moraliskt val och som något ondskefullt som några konstiga jeppar där borta håller på med är det sämsta sättet att bekämpa den.

Ras är naturligtvis en hittepåkategori. Den är en smidig syndabocksmodell som låter utsatta människor skylla på andra utsatta människor i stället för att ifrågasätta makten. Men det är en hittepåkategori som vi alla hjälps åt med att hålla liv i, och som gynnar de av oss som råkat födas i ”rätt kropp” oavsett vad vi tycker om det. Som Louis CK säger: ”If you’re white and you don’t want to admit it’s great, you’re an asshole.” Vi inte har råd att beskriva rasismen som något som handlar om vilken sorts människa man känner sig som, för det kommer vi ingenstans på. Särskilt inte när det gäller att konfrontera alla de sätt som vi ”snälla” vita människor upprätthåller idén om vit överhöghet.

Men det är inte Sverigedemokraterna som är problemet. We have bigger fish to fry.

Den här valrörelsen är ännu ett exempel på att det politiska samtalet i Sverige har havererat fullständigt, och att vi tydligen har droppat det där med grundläggande samhällsanalys helt. Ingenstans under valrörelsen har jag till exempel sett en enkel, saklig förklaring av varför det är konstigt att moderaterna kallar sig för ett arbetarparti. Människor med rödgröna sympatier klagar på att folk röstar med plånboken, som att det vore något dåligt att gynna sina egna intressen. Som om den borgerliga politiken faktiskt ger alla mer cash, men att man ändå ska rösta emot för att vara snäll. Som om de liberala tongångarna att socialister styrs av jantelag och Luther på axeln vore sanna. Men det är inte Luther som sitter på min axel utan Karl Marx, och han viskar i mitt öra att intresset aldrig ljuger.

Det finns inget ”samhällets bästa”. Det finns bara särintressen, eller klassintressen som de också kallas. Det är så man använde klassbegreppet en gång i tiden you know, som en samlande beskrivning av de grupper i samhället som hade liknande intressen. Den som äger företaget jag jobbar på har ett intresse av att jag ska jobba så hårt som möjligt för så liten ersättning som möjligt. Mitt intresse är det motsatta, och så är det bara. Det handlar inte om vilken sorts människor vi är.

Borgerliga tyckare brukar ofta måla ut socialdemokratin som den riktiga förtryckaren, och det är svårt att tycka synd om ett parti som suttit vid makten i större delen av ett århundrade. Det betyder inte att det inte finns en arbetarklass längre, det betyder bara att den blivit sviken. Eller snarare att intresset har talat sanning igen. Karriärsossarnas toppskikt spelar golf och äger tjusiga hus. Makt korrumperar och det kommer alltid vara upp till dem som står längst ner att sparka uppåt, för ingen kommer att göra det åt dem. Moralen och de vackra utfästelserna står sig slätt mot intresset. Och det är så det kommer sig att en socialdemokrat kan stå i morgon-TV och argumentera att en laglig fackblockad är detsamma som maffiametoder.

En sådan här dag kan jag känna mig väldigt trött. Inte för att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, inte för att blåa blocket vann, utan på grund av den förvåning och besvikelse som bubblar i feeden. HUR kunde det gå så HÄR? Hur kan vi ha RASISTER i riksdagen? Bäst att vi omedelbart startar en facebookgrupp, och ska vi värva JÄTTEMÅNGA röster om fyra år, nästa gång någon bryr sig om vad vi tycker. Dude. Politik händer 24/7, det finns de som har ett intresse av att hålla oss utanför makten, och de nöjer sig inte med att starta en facebookgrupp.

  1. Hear, hear. Mycket välskrivet.

  2. bästa eftervalet hittills!

  3. Som en av de som skrev på fejjan om rasister i riksdagen känner jag mig manad att svara. Jag tror inte att det handlar om att man är förvånad eller att man inte såg det komma. Det handlar om att det är en sak att inse vartåt det barkar, men en helt annan sak när det är skarpt läge. Vi kan lite lojt oroa över klimatförändringar och förstå att vår livsstil kommer att köra ner oss i avgrunden, men det är inte förrän det händer som vi kan KÄNNA det. Det är skillnad på att tänka och att känna, och det är det jag tror vi sett ett uttryck på i dag, det blir inte på riktigt förrän det händer. Jag tycker ju inte ens att SD är ett rasistparti, de är ett främlingsfientligt parti som i och för sig har sina rötter i naziströrelsen, men det är en parentes tycker jag.

    Sen är det väl lätt att ta ut sin vrede på SD. Den verkliga boven är valrörelsen och den politiska debatten.

  4. […] This post was mentioned on Twitter by Jacob Åström, Erik Ejewall and Ella Källman, Teresa Axner. Teresa Axner said: Har bloggat lite om arbetarpartier, fb-indignation och Marx på axeln: http://tinyurl.com/3ycbsx7 […]

  5. Väl rutet!

    I eftermiddags, när jag precis scrollat förbi det tvåhundrasjuttiosjätte (typ) fb-inlägget med varianter på ställningstagandet ”jag hatar sverigedemokraterna”, tänkte jag i mitt stilla sinne att det känns ju förjävla surt när SD har lagt ner så mycket möda på att rensa bort hatbegreppet från sin retorik, att det ska plockas upp igen av de förment goda krafterna. Nog för att folk gärna skriver i affekt, men det ligger i allas intresse att mota Olle i grind så tidigt som möjligt när det gäller vi-och-dom-tänket. Bort med hatet, fram för solida argument. För det behövs ju i ärlighetens namn inte så mycket för att argumentera omkull en sverigedemokrat.

    Sen om han/hon lyssnar är ju en helt annan, och mer öppen fråga.

  6. sällan läser man något som formulerar ens egna tankar så bra. Skriver liknande på min blogg, men du formulerar dig bättre.

  7. Något väl formulerat, men det faller på alla english expressions. Det blir lite weird.
    Att det sedan finns en poäng i det du skriver med att förvåningen är förvånande är klockren. Likaså att det alltid finns möjlighet att påverka politiken och politikerna. De är inte längre bort än ett e-mail.
    Men att lyfta fram klasskampen som någonting positivt är galet. I mina ögon är det inte värre att ställa svenskar mot invandrare än att ställa arbetare mot företagare. Båda hetsar två grupper i samhället mot varandra. Men det är väl inte så konstigt när du har Marx på axeln…
    Och jo, Moderata Samlingspartiet var valrörelsens enda arbetarparti då det förra, SAP, har övergett det för att bli Socialdemokratiska Bidragspartiet.

    • Givetvis är klasskamp inget positivt. Det är ju ett uttryck för en påfrestande, obehaglig och för jävlig situation. Men det är ju knappast något man kan välja bort. Den pågår hela tiden, från ovan från under.

      Som Madonna trodde. Det var så jobbigt i England för där pratade alla om klass, till skillnad från USA. Tja, det blir ju inte roligare att ägna sitt liv åt att slava åt någon annan bara för att man inte är klassmedveten. Det är en objektiv relation som knappast försvinner om vi inte låtsas om den. Som om jag kunde gå in på Investors aktiestämma och tänka till mig aktiemajoriteten… Jag och majoriteten har ju inget annat val än att vara arbetarklass och sälja vår arbetskraft. Och där uppstår direkt klassmotsättningen mellan mig och ägaren som textförfattaren så klart framför. Jag vill jobba så lite som möjligt till så hög lön som möjligt. Min chef vill exakt tvärtom. Det går inte att lösa den knuten. Den är antagonistiskt.

      Ja, moderaterna är ett arbetarparti. De vill att andra ska arbeta åt dem. Men det är ju inget nytt, själva kärnan i kapitalackumuleringen.

  8. Appropå mitt tidigare inlägg så vill jag passa på att flika in två små klipp från SVT om kamrat Ohly.


    Läskigt… Riktigt läskigt!

  9. ja! det är inte på facebook kampen måste utkämpas utan i det vardagliga livet. säg ifrån, ta ingen skit! för ett vettigt samtal, med respekt och insikt. hat föder hat.

  10. Att intresset inte ljuger betyder inte att intresset alltid är så entydigt som du förutsätter. Ägaren har också ett intresse av att arbetaren är hyfsat frisk och stark och arbetaren har ett intresse av att företaget går så bra att jobbet finns kvar. Vilket är en kort sammanfattning av den politiska utveckling som skett i de flesta industriländer sedan Karl Marx gjorde sina samhällsanalyser för så där 150 år sen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: