Teresa

Vad ska männen ha jämlikheten till?

In geekfeminism on april 13, 2010 at 9:26 f m

Signaturen Arvid har ställt en högst giltig fråga i kommentartråden till objektifieringstexten från härom dagen:

Så om jag vill sälja en produkt så skall jag först använda en välsvarvad kvinna i reklamen. Och om en tjej opponerar sig mot objektifieringen så skall jag påtala hennes välbehag så att hon tystnar?

Vari ligger nackdelarna?

(Är ironisk men ändå intresserad av svaret)

Indeed, vari ligger nackdelarna med sexismen för en hetero-cis-man? Jag är inget stort fan av politisk kamp i syfte att vara en god och osjälvisk människa – det brukar klinga ganska falskt. Alltså vill jag gärna att mina allierade som är snubbar ska ha klart för sig exakt vad de har att tjäna på jämställdhet. För det är ju det som är frågan: Varför ska jag inte göra mitt bästa för att upprätthålla dagens maktordning?

Well, Arvid. Nackdelarna ligger i att du är med och upprätthåller ett system som tvingar dig in i en karikatyrmässig könsroll, som även om den ger dig mer makt än kvinnorna också berövar dig en rätt rejäl del av dina potentiella erfarenheter. Till exempel uppfostrar vi pojkar på ett sätt som gör att de får sämre språkutveckling och har svårt att uttrycka och hantera känslor.

Om du har intresse av att leva i ett så välskött och effektivt samhälle som möjligt kan du också fråga dig hur produktivt det är att hitta på att halva befolkningen inte är kompetenta och tala om för dem att de ska hålla käften i tid och otid.

Ännu en annan tanke är att du (som förmodad heterosnubbe) kanske inte får ut jättemycket av att umgås med kvinnor som beter sig som nickedockor. Som förväntar sig att du alltid ska ha koll på ekonomin, att du ska öppna dörrar, att du ska läsa deras tankar, att du aldrig ska visa dig svag. Att du ska bete dig mer som en förälder än som en jämlike. Kanske vill du hellre ha en partner in crime som  räddar dig i nöden ibland, eller drar jävligt roliga skämt? Som kan ge dig support när du har det svårt? Som inte har blivit slut-shamed till den grad att hon inte vågar ta några som helst sexuella initiativ?

Vad säger du som är man, hejar på feminismen och läser det här – vad har du för anledningar att vilja ändra på samhället?

  1. Att uppleva sitt barns första månader istället för att jobba jämt och missa allt är ett exempel.
    Att ta sig över barriären som säger att män inte får visa ömhet eller ha kroppskontakt med andra män. (om det är inte är fotboll förståss)
    Att slippa vara rädd för att bli uppspöad efter krogen för att någon tyckte att du tittade konstigt på honom.

  2. Vad skulle skillnaden vara för en homosexuell man?

  3. Som hetero-cis-man så förlorar jag enormt på att kvinnor stängs ute ut olika typer av verksamheter jag deltar i: Mitt yrkesliv (förkrossande majoritet män), hobbies (återigen, mest män), osv. Detsamma gäller saker jag konsumerar som kultur, nyheter, facklitteratur, osv. I och med att en stor grupp stängs ute så sänks kvaliteten avsevärt. Om 50% av befolkningen inte får delta i en aktivitet så förloras 50% av alla idéer, 50% av all tankekraft, 50% av all handlingskraft och därmed förlorar man mängder av kvalitet.

  4. chrull: Att slippa stereotyper om vad en man är generellt och vad en homoman är, till exempel?

  5. Chrull: Bra fråga. I posten har jag utgått från att det är en hetero-cis-man som frågar, eftersom det för mig kändes lite halvuppenbart vad en homosexuell man har för intresse av att förändra samhället – men det är ju ingen anledning att vara lat.

    Vissa av anledningarna är ju exakt samma (könsroller etc) men homosexuella män är kanske inte så där jättebekymrade över sina framtida flickvänner/fruar. De har i stället andra specifika anledningar att inte supporta sexismen, nämligen att den är bästis med heterosexismen – och det är svårt att komma åt den ena utan att angripa den andra: http://en.wikipedia.org/wiki/Heterosexism

  6. Jag reagerade mest på att du var så noga med att påpeka att det här gällde hetero-män och ville påpeka det🙂

  7. chrull: Min poäng med det var att jag inte vill låtsas om att jag skriver om en universell manlig erfarenhet och sen komma dragande med heterospecifika frågor. En målsättning jag redan misslyckats med i rubriken till inlägget btw🙂

  8. Det här är svårt. Jag tror att jag, fast jag är (mer eller mindre) ”hetro”-cis-vit-medelklass-högutbildad-man, har haft turen att umgås med väldigt starka, intelligenta kvinnor av olika åldrar, sociala bakgrunder och läggningar. Jag har också arbetat hårt i många år på att inte begränsa mig själv enligt hetronorm och mononorm och via både utbildning, erfarenhet och i någon mån fallenhet blivit relativt bra på att se och förstå människor. Jag har därför också, fast jag är en social och pratig man, redan vunnit mycket av det jag har att vinna på jämställdhet. Det finns några saker jag tror jag skulle kunna vinna fortfarande – som mer förståelse för mitt val av relationsform (relationsanarkist) och för att jag vill amma mitt barn för att få den närheten, samt att jag inte behöver ta en massa diskunioner hela tiden om manligt och kvinnligt, om sexualitet, om privilegium etc. Många av de nackdelar som jag råkar ut för har jag dock inget emot personligen oftast; Jag gillar att diskutera sexualitet, har inget emot att ”chocka” med kjol/sarrong på mig, diskuterar gärna relationsformer osv. Ibland tycker jag det blir jobbigt att jag är så fast i min ”starke man” roll och inte kan släppa det – inte för att jag känner att jag tvingas eller inte tillåts utifrån, inte ens att jag inte tillåter mig själv, utan att det liksom inte faller sig naturligt för mig. Ibland önskar jag att det gjorde det. Att jag var lite mer sårbar, att jag inte så lätt hamnar i beskyddar rollen gentemot de som kommer mig nära – män som kvinnor (men mest kvinnor tyvärr). Sen skulle jag tycka om om jag fick vara nära mina killkompisar mer utan att det skulle kännas konstigt eller fel. Jag gillar att mysa, men gör det inte med så många av mina killkompisar.

    Sen så blir det lite komplicerat när vi kommer till sex och attraktion. Jag har en tendens att bli attraherad av söta, gärna lite sårbara tjejer – något som inte är så konstigt då det faller rakt in i den kulturella metafor eller berättelse som jag återskapar med mitt liv. Dock så kan man ju knappt hjälpa sin sexualitet, och det är ju inget jag kan slå mig själv för – dessutom har jag en enormt bred smak när det kommer till partners. Dock så är det här en trend jag ser hos mig själv som jag tycker är intressant när det kommer till din fråga. Jag tenderar nämligen till att vilja ha dessa sårbara/”skadade” tjejer att ”rädda”, vilket jag i själva verket inte vill ha i alla mina relationer; men ändå tycks jag alltid dras till dem. Jag har flera (främst kvinnliga) vänner som sagt att det knappt finns någon tjej som inte är ”skadad” eller åtminstone har dåligt självförtroende. Något som gör att jag har svårt för att inte falla in i den där beskyddar/terapeut/mentorsrollen. Så jag tror att jag skulle ha nått mer att vinna på jämställdhet om det innebär att det finns fler potentiella partners som inte har dåligt självförtroende och som kan vara en stark jämlike, en som kan stötta mig, som jag inte faller in i rollen att ta hand om.

    Fler och mer sexuellt frigjorda, subjektivt sexuella/”sexuellt aggressiva” och inte slamp-utskämda/skammade (Kan man översätta slut-shamed så?)kvinnor skulle ju inte vara fel heller…

    Sen tycker jag inte jämställdhet är viktigt för min del (än om de här är några saker jag skulle vinna på det) utan för att jag tycker att det är en fråga om rättvisa. Jag vill inte ha privilegier som jag inte har förtjänat, arbetat mig till eller som alla har i lika mängd. På något plan. Jag njuter klart av dem, men det blir också lite bittersött då man inte kan dela dem med alla. Så jag tror att jämställdheten i sig skulle vara nått jag skulle uppskatta.

    Hoppas att det jag berättar här inte gör nån upprörd på något vis. Det är ärligt och direkt från hjärtat, men också sent om natten/tidigt på morgonen så det är inte säkert att alla formuleringar faller i god jord.😛 Men feedback uppskattas starkt.

  9. Detta kanske ligger utanför denna bloggs egentliga ämnesområde men jag utvecklar min fråga lite.

    Ponera då att jag är team- eller avdelningschef på ett företag som säljer direkt till privatkunder. Tex butikschef som kränger smink eller damunderkläder.
    Min lön och min anställning är helt beroende av månadens resultat. Att inte använda de reklamposters med halvklädda kvinnor som skickas till min butik skulle med största sannolikhet riskera att jag förlorar mitt arbete, inte kan betala mitt huslån, att mina referenser från arbetsplatsen blir allt annat än goda (avskedad pga arbetsvägran!), dvs jag riskerar att förlora hela mitt uppehälle och försämrar mina framtidsutsikter.

    Under sådana premisser, som jag tror är ganska vanliga när det gäller beslutsfattare i näringslivet (baserat på min egen, måhända begränsade, erfarenhet), har jag svårt att se hur de mer långsiktiga sociala fördelarna skulle kunna väga tyngre än de omedelbara ekonomiska nackdelarna. Speciellt då flertalet av fördelarna inte alls behöver tillkomma mig personligen (hur vet jag tex att mitt och min frus kärleksliv kommer att bli bättre av att inte använda objektifierande reklam i min butik?).

    Finns det inte mer konkreta argument som ger direkt utdelning?

  10. […] Axner ägnade härom dagen ett inlägg på Roleplaying is so gay åt att svara på frågan vad män ska med jämställdhet till. What’s in it for […]

  11. Arvid: Inte som jag kan komma på. Eller det finns det när det gäller barnuppfostran – ungarna mår bättre med en gång i en jämställd miljö (läs gärna boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2 för konkreta tips). Själv tycker jag att det är värt att kämpa för jämställdhet, inte för att jag tror att jag kommer att få högre lön nästa år eller att jag kommer sluta objektifieras nästa vecka, utan för att jag mår bra av det. Jag mår bra av att göra vad jag tror är rätt, och jag mår bra av att se människor omkring mig blomma upp och se sig som en del av något större än sig själva.

    Angående ditt scenario tänker jag så här: Ibland har en råd att kämpa för jämlikhet och ibland inte. Att försätta sig i en situation där man blir av med jobbet skulle jag personligen karaktärisera som nåt en inte har råd med. Jag skulle inte heller rekommendera att en försätter sig i en situation där ens familjemedlemmar vägrar prata med en.

    MEN. Alla situationer är inte av den typen. En blir oftast inte av med jobbet för att en låter bli att skratta åt ett homofobt skämt, eller säger emot när någon drar igång ”det heter faktiskt negerbollar”-ranten. Det kan bli lite awkward, men det tänker jag är något en *har* råd med.

  12. Jag skulle dock väga lite mer på den radikala sidan här. Jag tycker att om man väljer ett jobb som direkt skapar förtryck och man är medveten om det, så ska man antingen ändra på förtrycket, eller sluta på jobbet. Det anser jag inte har något med råd att göra. Råd är nått man själv bestämmer, det handlar om bekvämlighet och vilken nivå av konsumtion vi vill ha. Då hamnar motstånd mot förtryck högre än bekvämlighet i min bok. Jag vill inte bestämma vad andra ska göra och det måste vara upp till var och en hur deras moraliska kompass fungerar och vad den påverkas av. Men för mig är det helt omöjligt att ”inte ha råd” att ta ett beslut som innebär att de arbetarna jag anställer i Kina för att sy kläder till mitt företag ska få humana löner och arbetsförhållande. Likaså kan jag aldrig tänka mig att vara del av en firma som använder den typ av reklam du framhåller som exempel. Detta då det är fel att aktivt delta i förtryck – för att dra det till en spets så är det ju klart att man inte hade råd att inte hjälpa till att döda judar under utrotningen om man var SS-soldat. Då skulle ju man förlora jobb och status och familjen skulle bli ledsen och skämmas. Och det skulle ju till och med vara så att jag kunde förlorade livet själv. Ändå är det den typ av civilkurage som måste till för att bygga en fri och rättvis värld – att man står upp mot förtryckare.

    Sen så tror jag att det är fullt möjligt att faktiskt sälja mer produkter om man är smart och jämställd än om man är sexist. Det är ju faktiskt ett argument i frågan här; man tjänar nog mer pengar på att sälja till kvinnor på ett sätt där kvinnor framställs som handlingskraftiga och smarta, precis som man gör med män. Jag är övertygad om att det måste finnas kapitalistiska vinster med att vara mer jämställd. Där skulle ju jag tjäna på att det var jämställt om jag kunde övertyga chefen och det visade sig rätt. Eller nått sånt.

    Jag håller med om att det finns situationer som man inte måste ta – jag menar att man måstar inget, utan gör det man kan just nu. Sen får man ta de steg för steg, så länge man rör sig i rätt riktning så fort man kan. Ingen är som bekant perfekt, men man kan ju jobba mot en perfektion ändå.

    Idealisten i mig är nästan lika stark som pragmatikern, båda bara lite starkare ihop än den bekväma.

    Angående sexlivet – att vi är mer jämlika ger bättre sex enligt några undersökningar. Dock så är det klart så att en affärs reklam inte kommer göra oss så pass mer jämlika att ens sexliv blir bättre. Dock måste man börja att gräva där man står, och om ingen börjar så blir det inget gjort. Sexlivet kan ju bli bättre för dina barn eller barnbarn. Den legancyn är ju inte dålig att lämna efter sig.

  13. Morgan: För all del, men jag vill på ett rent principiellt plan vända mig emot formuleringen ”välja” när det gäller jobb. Några av oss har lyxen att göra vad vi känner för och kan till exempel vara hemlösa och leva under existensminimum utan att det är alltför besvärligt, men om man har barn är det inte riktigt så enkelt. Eller om man till exempel är en av arbetarna på den kinesiska fabriken. Vi är många som säljer vårt arbete, och vissa har mindre kontroll över sin situation än andra.

  14. Förvisso. Point taken. Svårt med var de där gränserna går dock tycker jag.

  15. Kan lätt bli lite mustigt att och svara på ”Vad ska männen ha jämlikheten till” men jag delar gärna med mig av vad jag personligen får ut av det!🙂

    Nästan alltid när jag interagerar med människor så vill jag ha ett meningsfullt utbyte. Så om mänskligheten slösar bort hälften av sina potentiella genin så går det i allra högsta grad ut över mig – tänk vad mycket böcker, musik, teknik och annat fantastiskt vi gått och går miste om för att briljanta hjärnor hålls tillbaka av vad de har eller inte har i byxan.

    Men det är inte bara ett av alla kön som hålls tillbaka genom att det definieras och begränsas, det går även ut över de andra könen. Det inskränker och likformar – genom att definiera vad som är kvinnligt så definieras även vad som inte är kvinnligt. Det inskränker mig som man i vad för känslor och åsikter det är socialt acceptabelt att jag visar men även vad för kläder jag kan komma undan med. Ett i mängden av väldigt tydliga exempel för mig är mode – för många funktioner och tillställningar i livet är det bara socialt acceptabelt med kostym som man, inget annat.

    Så jag som man får av jämlikhet ut en större möjlighet att vara min egen människa istället för en könsstereotyp.

  16. Med tanke på att män äger 99% av världens förmögenheter och 98% av världens tillgångar så kanske denna bok är relevant för diskussionen? http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/richard-wilkinson-och-kate-pickett-jamlikhetsanden-darfor-ar-mer-jamlika-samhallen-nastan-alltid-1.1038875

  17. Det kan ju dessutom helt enkelt vara så att en cis-man inte är bekväm i den tilldelade könsrollen. En ökad jämlikhet ger också ökat rörelseutrymme.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: