från Blackfolk: If Black Women Were White Women
Alldeles för länge har rasism definierats av kampen mellan vit och svart manlighet om ”vem som är mest karl”. Detta har historiskt sett tillåtit vit kvinnlig makt, den minst ifrågasatta vita makten, att undgå all kritik och ifrågasättande. Men tänk om, plötsligt, i ett trollslag, den vita feminitetens makt överfördes till svarta kvinnor?
Svaret är uppenbart – svarta kvinnor skulle börja representera värde, renhet, och baserat på sina naturliga drag bedömas vara värdiga beskydd och genast förvandlas till föremål för universell åtrå. Vita kvinnor skulle representera det motsatta.
”Skönhetssvärta” skulle användas över hela världen för att få den ”svarta looken”. ”Dove” skulle ersättas av en svart tvål vid namn ”Raven” som skulle återfukta hyn och ta fram djupare pigmenttoner.
Typiskt vita drag hos kvinnor skulle anses våldsamma. Deras ”skarpa” tunna läppar, ”vassa” näsor och ”kantiga” käklinjer skulle naturligt förklara varför män föredrar svarta kvinnor . Mjuka läppar, mjuka kindben och mjuka runda näsor skulle vara bevis för naturlig kvinnlighet. […]
Vita kvinnors ”hårda” kroppar skulle bedömas som mer ”dugliga” till att göra motstånd mot sexuella överfall medan de svarta kvinnornas mjuka kurvor skulle anses värdiga lagens beskydd. Vita kvinnor skulle, trots sin högre risk att utsättas för våld och sexbrott, inte ”behöva” polisbeskydd.
Kvinnorörelsen har en rätt skamlig historia av att vita straighta ciskvinnor från den övre medelklassen likt ångvältar kört över alla andra som ville vara med. ”Vad som är en kvinnofråga? Det bestämmer vi. Att kvinnor beskrivs som värnlösa och i behov av ständigt skydd är till exempel ett sunkigt patriarkalt otyg som vi måste frigöra oss ifrån.” Bra där. Fast sedan kom ett gäng svarta kvinnokämpar och förstörde. De påpekade helt fräckt att det här inte var ett problem de någonsin hade haft, och att de skulle tycka att det var helt okej att betraktas lite mer som värdefulla juveler och lite mindre som kreatur som ska tåla några smällar. ”Usch!” sade de vita medelklasskvinnorna då. ”Vilken dålig stil att splittra rörelsen just när vi behöver vara som mest enade och verkligen supporta varann. De där svarta är nästan lika illa som transkvinnorna, som uppenbarligen är spioner utsända av patriarkatet för att sabba. Fast dem har vi förstås redan utestängt från våra aktiviteter, så dem slipper vi i alla fall.”
Det här med privilegium som vi pratat om tidigare? Folk var rätt okänsliga för det. Och är det fortfarande ska tilläggas. Bloggtexten som jag citerar ovan, och som handlar om den rasmässiga kodningen av kvinnlighet, är vass som satan – men även kommentartråden är intressant läsning. Särskilt spännande (och cringeworthy) blir det när vita feminister känner sig manade att komma in och ”rätta” författaren med osakliga nitpicks som med smärtsam tydlighet visar att man inte tagit in ett ord av innehållet.
Det är med den här bakgrunden termerna intersektionalitet och förtryckssamverkan myntades. Intersektionalitet är (för att citera svenska wikipedia) ”en sociologisk teori och analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. Exempel på det kan vara hur könsdiskriminering och rasdiskriminering samverkar och i vissa fall förstärker varandra.”
Enkelt beskrivet: Intersektionalitet handlar om att när man pratar klass eller genus också ha ögonen öppna för andra maktordningar, till exempel ras, funktionsduglighet etc. Förtrycken lägger sig i olika mönster tillsammans – och ska man komma någonstans i kampen för jämlikhet måste man ta hänsyn till dem alla. Har du harvat igenom privilegiumtexten är det här gamla nyheter för dig.
En del av att ha ett privilegium är att man får vara ”osynlig” – ett exempel på det är alla vita människor som anser att bruna och svarta människor har en massa ”kultur” men att de själva inte kommer någon särskild stans ifrån. Intersektionalitet handlar om att klä av privilegierade grupper neutralitetsmanteln och exponera hur vi har viktat hela diskussionen efter deras förutsättningar.
I Sverige ses ofta intersektionalitet och identitetspolitik som individualistiska begrepp som står i direkt motsats till en tuff gammaldags klassanalys. Detta är trams. En maktanalys som inte tar hänsyn till samhällsstrukturer och vem som kontrollerar resurserna skulle vara fullständigt tandlös – men det är inte vad vi pratar om här. Intersektionalitet handlar om att fördjupa klassanalysen, inte om att trolla bort den. Notera till exempel att de ”postmoderna” ras/genus/funktionshinderbloggarna i USA är bland fåtalet som pratar klass på ett vettigt sätt.
Vad innebär då detta i nördsammanhang?
Nördar är ofta utsatta i skolan och känner sig som outsiders. Samtidigt tillhör många av dem ett tvärsnitt av de allra mest privilegierade grupperna i samhället: Vita, högutbildade, medelklass, hetero, män osv. Detta kan leda till konstigheter om man inte passar sig.
En av de sorgligare varianterna är i övrigt helt vettiga människor med tjusiga jobb som njuter av att se ner på sina gamla plågoandar från högstadiet, när vem som helst med ett minimum av distans kan se att det är fråga om straight up klassförakt i Marie Antoinette-klass. En annan klassiker är det utbredda kvinnoförakt som Gustav Almestad så snyggt satte fingret på i nördnumret av Bang:
Den manliga nörd som definierar sitt utanförskap med att inte få ligga och menar att kvinnorna har den sexuella makten, blir inte feminist. Han kan absolut inte känna igen sig i en analys som beskriver kvinnor som underordnade, medan han ser sig själv som underdog. I stället delar han sin världsbild med antifeminismen, där kvinnor inte bara använder sin makt till att välja svinen utan till och med skapar dem.
Det här är ju pretty fucking far från en seriös maktanalys, men återfinns på de mest förvånande ställen, bland män som i övrigt är sjukt skärpta. Kort sagt: Nördsjälvömkan är en fälla som riskerar att leda dig in på riktigt, riktigt ofräscha vägar. Se upp med den.
Läs mer om intersektionalitet på svenska bloggen Intersektionalen. Resten av grundkursen hittar du här.
Roleplaying is So Gay 
Oj, nu blev det snabbt komplicerat, och jag kan inte säga att jag hänger med riktigt, även om jag tror att jag greppar ”intersektionalitet”. Kopplingen till nördskap känns oklar, och jag förstår inte alls exemplen eller deras koppling till intersektionalitet (om jag ens förstått begreppet ordentligt?)
Alright, då försöker vi lite tydligare! Ponera att det finns något som kan kallas för ”nördförtryck” (vilket många som spelade DoD på högstadiet är högst beredda att göra). I nördförtrycket ingår att nörden fråntas rätten att ses som en sexuell varelse. I kvinnoförtrycket ingår att bli ofrivilligt objektifierad och sexualiserad (termer som jag kommer att skriva om på riktigt framöver). Alltså hamnar kvinnliga nördar i en rävsax, där de ständigt betraktas som objekt, men fula, men objekt, men fula. Om en manlig nörd fattar det här kan han se att kvinnorna får samma skit som honom, men också en annan sorts skit (förtryckssamverkan). Om han inte fattar det finns det en ganska stor risk att han ser objektifieringen men tycker att det verkar som att det i själva verket är han som är i underläge, eftersom kvinnorna tydligen får vara sexuella (den fina nyansen att de får vara sexuella *objekt* och inte *aktörer* missas ofta). I sitt behov av att hävda sig i sin ”utsatta” situation finns det risk att han gör sitt allra allra bästa för att dominera den kvinnliga nörden för att ”jämna ut” saker och ting. Det han inte hajar är förstås att i just den här gruppen så är det inte han som är i minoritet och utsatt.
Förvånansvärt många nördar är mycket, mycket ovilliga att släppa tanken på att de är de mest utsatta och förtryckta gruppen, vilket får dem att bete sig som as. Andra blundar bara för hela mekanismen och inbillar sig att sådana här saker inte sker. I förlängningen får det samma effekt som om de hade betett sig som as.
Klarare så? 🙂
Kanske, men jag tycker nog allt att kopplingen är lite långsökt utan empiri – att många nördar är chauvinister råder inget tvivel om, men att det har med ”nördförtryck” att göra vet jag inte?
Sedan är jag lite osäker på vad du menar med ”fråntas rätten att ses som en sexuell varelse” – är det en rätt?
Jag tror att jag behöver mer exempel av stilen ”Nisse och Lisa är nördar (enligt def NNNN). En dag…”
Det känns som att det är fullt möjligt att vi håller med varandra, men att vi liksom inte har gått i samma skola…
[…] In Grundkurs, geekfeminism on mars 23, 2010 at 12:42 e m Vi har pratar privilegium, vi har pratat intersektionalitet. Nu är det dags för ett av de riktigt klassiska feministiska begreppen: Den […]
Ok, nytt försök (Och jag vill tillägga att jag inte själv nödvändigtvis köper att det finns ett nördförtryck). Nisse och Lisa är med i samma rollspelsförening, och båda tycker att det är viktigt att kämpa mot förtryck. Varje gång Lisa är i föreningens lokal kommenterar olika rollspelsmän hennes kropp och utseende. Nisse, som gärna skulle se att någon gav honom komplimanger med sexanspelningar men kan se sig i stjärnorna efter såna, ser det som att Lisa utövar makt över killarna i föreningen eftersom de uppenbarligen vill ligga med henne och hon kan säga ja eller nej. Han själv, som ingen stöter på, är i underläge.
Lisa ser det på ett annat sätt. Hon skulle gärna vilja ha makten att slippa få sin kropp recenserad dagarna i ända, men det har hon *inte*.
Nisse tolkar Lisas beteende och situationutifrån sig själv, i stället för att ta hänsyn till att det finns sätt som hon är utsatt på som inte han är. Han vill att saker och ting ska vara rättvisa, men greppar inte riktigt att det finns förtryck som han själv är fri från. Han saknar ett intersektionellt perspektiv.
Logiskt? Y/N?
Ah, nu går hissen hela vägen upp. Det är alltså främst ett fel som man kan göra *inom* den ”förtryckskritiska” rörelsen, och inte bara en ny form av chauvinism. Hur vanligt tror/upplever du detta är? Jag har stött på en hel del chauvinism i nördkretsar (få mig inte att börja om dataspelsindustrin…) men inte just detta.
Att det finns ett nördförtryck vill jag hävda å det bestämdaste, men kanske inte enligt din definition av nörd, förstås.
Du ska ha stort tack att du tar dig tid till att förklara närmare, det är det långt ifrån alla bloggare som gör.
1) VÄLDIGT vanligt. Jag gör det hela tiden själv i och med att jag är privilegierad på många sätt (vit, hetero, cis). I princip gör alla så här på ett eller annat sätt, och en del av att ha ett intersektionellt perspektiv är att ödmjukt acceptera och försöka göra bättre när folk påpekar att man gör sunkiga grejer. Se Privilegieartiklarna.
2) Jag är nog inte beredd att säga att det finns ett specifikt nördförtryck, däremot förtryck av män som inte inordnar sig i en traditionell mansroll, av folk som inte är vackra etc etc. Nördar har en tendens att pricka in rätt många förtryck, såväl som många privilegium.
1) Well, jag menade specifikt i sammanhanget nördar och sexualitet som du nämnde tidigare.
2) Här tror jag nog att vi inte når närmare konvergens, eftersom vi definerar nörd så pass annorlunda. Jag praktiskt taget utgår från förtycket i definitionen(!)