Teresa

Archive for the ‘geekfeminism’ Category

Grundkurs i nördfeminism 3: Privilegium

In geekfeminism, Grundkurs on mars 15, 2010 at 8:00 f m

Vi har definierat feminism och nördighet, nu är det dags att gå vidare till de grundläggande begreppen i nördfeminism. Det första: Privilegium.

OBS: Stora delar av den här texten bygger på Andrea Rubensteins geniala artikel ”Check my what?” On privilege and what we can do about it. Jag är inte så mycket för det här med att ta grejer som andra skrivit och servera dem från sin egen blogg, men mitt syfte här är framför allt att serva dem som inte vill/kan läsa långa texter på engelska. Är du bekväm med att läsa på engelska är det mycket bättre att du läser originalartikeln i stället. Allvarligt talat, gå dit med en gång.

Privilegium är ett begrepp som används i bland annat antirasistiska och antisexistiska kampsammanhang och är, för att citera Andrea Rubenstein, det första begreppet man måste förstå om man ska kunna gå från tanke till handling i kampen för jämlikhet.

Privilegium är den ”gräddfil” av fördelar som den grupp som utgör normen i ett sammanhang åtnjuter. Medlemmarna i gruppen är för det mesta omedvetna om fördelarna; man brukar säga att privilegiet är osynligt inifrån. Privilegium har ingenting att göra med en individs attityd. Att jag inte gillar rasism påverkar inte det faktum att jag som vit med ett svenskklingande efternamn har oproportionerligt lätt få jobb, lägenhet och så vidare i och med att mina konkurrenter ur diskriminerade grupper rensas bort. Därmed tjänar jag – helt ofrivilligt – på systemet. Det finns också tusen små jävligheter med vårt samhälle för den som inte är vit som jag aldrig ens kommer att få reda på. Läs hela inlägget här »

Grundkurs i nördfeminism 2: Nörd

In geekfeminism, Grundkurs on mars 12, 2010 at 8:00 f m

Nu när vi vet hur en feminist ser ut, hur vet jag då om jag är en nörd? Min generella definition är att man är nörd när man bli så intresserad av olika relativt snäva ämnen att man måste behärska sig i de vanligaste sociala sammanhangen (jobbet, skolan) för att inte tråka ut folk. Detta gäller inte om man arbetar på SF-bokhandeln, men då undrar man nog å andra sidan inte över saken.

Är du kvinna och undrar om du får kalla dig för nörd så är mitt svar JAAA! Många kvinnor sorterar bort sig ur nördkategorin för att de känner att de inte är ”äkta” nog, för att de aldrig har åkt på lajv, inte klarat det där tevespelet eller kan för lite om datorer. Låt mig säga en gång för alla: Jag skiter högaktningsfullt i vad du kan, vilka böcker du har läst eller om du inte skulle kunna bygga en hemsida om så ditt liv hängde på det. Vill du vara här är du välkommen. Vi har väntat på dig.

Nördfeminism innebär att applicera feministiska teorier och praktiker på nördsammanhang. Det innebär att som kvinna kräva att få vara nörd på samma villkor som män. Det innebär att som man backa upp brudarna när de ifrågasätter sexismen. Det innebär att ha ögonen öppna för de mekanismer som sorterar bort tjejer i nördhobbyer och förminskar dem till sexobjekt, flickvänner eller bredvidsittare. Att kalla sig för nördfeminist innebär inte att man hävdar att nördkulturen är särskilt dålig på jämställdhet, bara att man kräver att den ska bli bättre.

* * *

EDIT (17:e februari 2014): Jag skrev den här artikeln för flera år sedan och har sedan dess,  efter mycket prövning och diskussion, ändrat min personliga definition av nörd. Jag har inte orkat ändra den här artikeln tidigare, men efter att den blivit länkad på sistone känns det påkallat. Min nuvarande definition av nörd är någon som söker/önskar söka snäv och djup kunskap utan nyttoavsikt, endast för att det är lustfyllt. Med nyttoavsikt menar jag till exempel att plugga för att få höga betyg och därmed ett välavlönat jobb. Naturligtvis finns det jobb där man gynnas av nördkompetenser, men det är ytterst få 14-åringar som börjar koda som en del i strategin att göra sig attraktiva på arbetsmarknaden. Och gör de det, så är de enligt min definition inte nördar.

En nörd behöver alltså i mina ögon ha två saker: Kärlek för ett ämne och pepp för att fördjupa sig i det. Man blir inte nördigare ju mer man kan, möjligen ju snävare ens peppområde är.

Min förra definition antyder att man måste ha en viss personlighetstyp för att räknas som nördig, och det känns inte riktigt bra. Inte heller att den kan tolkas som att jag anser att nördar måste vara socialt inkompetenta i någon mån.

Del 1 i grundkursen: Feminism

Grundkurs i nördfeminism 1: Feminism

In geekfeminism, Grundkurs on mars 11, 2010 at 8:00 f m

Det här blir en liten serie som jag helt fräckt bygger på Geek Feminism Wikis artikel Feminism 101. 101 motsvarar ”grundkurs” och det är precis vad det är fråga om. Så: Vad innebär feminism? Vem får kalla sig för feminist?

Den amerikanska bloggen Tomato Nation publicerade 2003 en text med rubriken Yes, You Are som sedan dess brukar länkas som ett standardsvar på frågan:

”Jo. Det är du. Du är feminist. Om du tror på, stödjer, uppskattar, hoppas på och/eller arbetar för jämställdhet mellan könen så är du feminist. Punkt. Det är mer komplicerat än så – naturligtvis är det det. Och ändå… så är det precis så enkelt. Det har inget att göra med dina sexuella preferenser eller ditt sinne för humor eller vad du skänker till välgörande ändamål, eller vilka pronomen du använder i formell korrespondens, eller om du tycker att Andrea Dworkin snackar skit, eller hur ofta du läser Bust eller Ms. – eller, egentligen, om du har en vagina. När det kommer till kritan handlar det inte om de sakerna. Det handlar om politisk, ekonomisk, och samhällelig jämlikhet mellan könen, och det handlar om att använda den definitionen som den är, i stället för att komma med en massa förtydliganden så att ingen ska tro att du inte rakar dig under armarna. Det handlar om att säga att du är feminist och bara låta uttalandet stå för sig själv, i stället för att känna dig tvingad att omedelbart modifiera det med ett ”men alltså, inte en sån feminist” eftersom du inte vill framstå som en Arg Tjej. Det handlar om att fatta att du inte blir en ‘dålig’ feminist av att gilla Oprah och Chanel – att det enda sättet att vara en ‘dålig’ feminist är att gilla lönegapet mellan kvinnor och män, eftersom ‘dålig’ inte finns i feminismens definition. Det handlar om att veta att om folk inte klarar av att titta i ordboken och se själva att det inte står något under ‘feminism’ om manshat eller chick flicks eller allt det där, så är det deras problem.”

Det här var ett utdrag, gå dit och läs hela grejen (då slipper du även undertecknads yxiga snabböversättning).

So, you want to know about nördfeminism?

In geekfeminism on mars 10, 2010 at 1:43 e m

På utvecklingsforat Nördar i andra kroppar vi körde på Prolog i helgen utlovade jag att fixa en liten länksamling för den som vill sätta sig in ytterligare. När jag nu sitter hemma och försöker hitta bra ändar att börja nysta i inser jag att de flesta geekfeminismbloggar kan vara ganska snåriga att ta sig in i för den som är ny på det här med politik (eller inte är superhaj på engelska för den delen). Därför får vi nog göra såhär: Steg ett – en länklista. Steg två – Svenskspråkig grundkurs i geekfeminism här på Roleplaying is So Gay. Vi börjar med steg ett.

Grymma bloggen Geek Feminism har sina rötter i opens source-rörelsen, men välkomnar alla sorters nördar.

Geek Feminism Wiki samlar teori och dokumentation av den nördiga kvinnokampen. Här kan man bland annat hitta en artikel med nördfeministiska grundbegrepp och en lista med resurser för män som vill vara med i kampen.

Shakesville är inte en utalad geekblogg men rejält nördvänlig.

Racialicious, som skriver om ras och populärkultur, bevakar bland annat TV-serier och serievärlden (särskilt superhjältar).

Intersektionalen är en svensk blogg som tagit sitt namn efter begreppet intersektionalitet (som förklaras här). Handlar inte specifikt om nördkultur, vilket inte gör den mindre läsvärd.

Occasional Superheroine bevakar nördkultur, särskilt serier, med genusglasögonen på.

Har du andra bra tips? Skriv i kommentartråden!

Bang geekar loss!

In geekfeminism, Nördkultur, Självreklam on mars 10, 2010 at 11:46 f m

Nya numret av feministiska kulturtidskriften Bang har tema Nördarnas återkomst och HOLY CRAP vad det är bra. Jag hade äran att få vara med på ett hörn och ge en grundkurs i geekfeminism, men det är bara början. Johanna Koljonen skriver om lojalitet med källartrollen, Andie Nordgren om ”Inte som andra tjejer”-identiteten.  Julia Skott granskar Wikipedia och vem som egentligen bestämmer vad som står där. Johan Hilton skriver om Buffy. Fatta att du behöver läsa det här!

Johannas och Johans texter kan du läsa direkt på Bangs hemsida, de andra jag listat får du vackert slanta upp för att få tag på – men det är det värt. Tidningen finns att köpa på till exempel Pressbyrån.

Nördar i andra kroppar I: Kort sammanfattning

In geekfeminism, Lajv, Nördkultur on mars 8, 2010 at 2:52 e m

I helgen arrangerades lajvkonventet Prolog 2010 på Culturen i Västerås. Runt 250 personer från alla möjliga krokar av lajvsverige var där,  fantasygeeks samsades med milsimfanatiker och friformsnördar. På lördagkvällen ledde jag, Johanna Koljonen och Anna-Karin Linder* ett utvecklingsforum med rubriken ”Nördar i andra kroppar”. Ur programmets presentation:

Om genus och nördidentitet. Om att debatten ofta handlar om att ”visst ska tjejer också få spela soldater”, när den istället borde handla om vår egen subkultur och vem som ryms eller inte ryms i föreställningen om vad en rollspelare och lajvare och nörd ska innebära. + Bonus: Vad är Geek women unite, och varför behöver det finnas?

Vi fick många deltagare, över 40 stycken, vilket var väldigt roligt men gjorde att vi mest hann doppa tårna lite här och var och visa att det finns många olika diskussioner som behöver föras – och då hade vi redan begränsat oss till att enbart prata jämställdhet. Några ämnen som togs upp:

  • Kvinnors situation i airsofthobbyn i Sverige och vad som kan göras åt den
  • Den problematiska ”en av grabbarna”-mentaliteten
  • Vad män kan göra
  • Vettiga lajvroller för kvinnor, och bristen därav
  • Kvantitet/kvalitet (som jag tidigare har diskuterat här).

Jag kommer att ägna de här ämnena varsin egen text framöver. Om du var på plats och tycker att jag har missat något, hojta till i kommentarerna så lägger jag till på listan. Det kommer även att komma en separat post med länkar till de olika bloggar som nämndes under forumet.

*Sonja Schwarzenberger som skulle varit med hade oturligen drabbats av influensan from hell och fick stanna hemma.

Kapplöpningen neråt

In geekfeminism on januari 31, 2010 at 11:14 e m

So. Ofta när man pratar om utrymmet tjejer tar i olika sammanhang (för litet) och vad som borde göras åt saken (tjejerna borde ta sig i kragen och ta för sig lite, jeez, det är ju inte som att någon hindrar dem) blir jag väldigt trött och vill hålla ett brandtal av något slag. Som tur har världens bästa bloggare, eller Sady Doyle som hon själv kallar sig, skrivit just ett sånt, som besparar mig besväret och dessutom råkar vara exceptionellt välfunnet, smart och roligt (om än deprimerande).

… if a girl seems not reliant enough on outside approval – if she doesn’t hate her body enough, if she’s too successful at getting guys to like her, if she’s not interested enough in getting guys to like her, if she thinks she’s smart or cool or worthwhile or pretty (or if she just is smart or cool or worthwhile or pretty, and it’s pronounced enough for the people around her to take notice) – then the wolves start circling. Because they’ve all been bullied, too; they’ve all been undermined; they’ve all made the mistake of standing out, at one point or another, and they’ve been punished for it. And now, because they feel like shit about themselves, you have to feel like shit, too. A girl who doesn’t feel like shit is a threat to the entire social order, the extensively complicated and crappy system whereby women have to earn their way into a pretense of self-esteem by getting enough approval from other girls or from other outside sources in general.

What girls learn to do, in order to survive in this particular dynamic, is to race each other to the bottom. It lasts for a lifetime. They maneuver, hiding the urge to matter and succeed under an appropriately self-loathing demeanor, so that they can get ahead and climb up without ever appearing to do it.

Allvarligt talat. Läs hela grejen.

Varför könsfördelning spelar roll

In geekfeminism, Rollspel, schmistorisk schmorrekthet on januari 21, 2010 at 2:19 e m

Magnus på rollspelstunga bloggen Piruett har undersökt hur könsfördelningen på SLP:er ser ut, först i Äventyrsspels samlade Drakar och Demoner-produktion, sedan i några olika Mutantprodukter. Resultatet är som väntat deprimerande: Av DoDs samlade SLP:er är 14,4% kvinnor. That’s right, mindre än 15% jävla procent. Men Mutant då? Som tilldrar sig i framtiden, där måste det ju finnas utrymme för fler kvinns? I teorin ja, i praktiken hittar Magnus som mest 19, 4% kvinnliga SLP:er.

Det som verkligen är intressant med de här artiklarna är kommentartrådarna, där en grupp män diskuterar huruvida situationen är ett problem eller inte. Flera blir provocerade av den tydligen kontroversiella åsikten att det är lite halvsunkigt att ha en påstått jämställd fantasyvärld och sen glömma bort att skriva kvinnoroller. Och väldigt fort börjar även kritikerna backpedla – ”alltså det är ju inte den ojämna könsfördelning i sig som är problemet utan…”

Jag har ett meddelande till Piruetts läsare: Det är för i helvete visst könsfördelningen som är problemet. Och det borde för i helvete visst vara 50/50 män och kvinnor i spel. Jag kan utan problem köpa att det inte behöver vara det i varje äventyr – men visa mig i så fall ETT ENDA spel med övervikt åt andra hållet. Har ni spelat något sånt nån gång?

Huruvida SLP:erna är mångfacetterade och djuplodande är helt ointressant i det här perspektivet. Det är klart att det OCKSÅ suger att äventyr som Galtevår (som piruettkommentatorn Rööz påpekar) inleder varje beskrivning av kvinnliga SLP:er med att recensera deras kroppar, men jag skulle inte vara nöjd med 19%  kvinnor om de var asbra heller. Det är mannen som defaultläge som är problemet.

Ni män som är oroliga för att någon ska försöka hindra er att spela historisk korrekt fantasy (jag vet), tänk er att leva i en värld där berättelser om kvinnor anses vara universella, medan berättelser om män representerar att specialintresse. Där lärare i skolan bestämmer att eleverna ska läsa böcker om flickor eftersom tjejer inte kan förväntas ta sig igenom en hel bok där de tvingas idenitifiera sig med en man. Där Philip Pullman blir ombedd av sitt förlag att kalla sig P. Pullman för att inte skrämma bort läsare med sin tråkiga manlighet. Det handlar inte om historisk korrekthet. Det handlar om att undvika att sudda ut hälften av befolkningen. Ett antal personer i Piruetts kommentartråd har redan gett teveserien Mad Men som ett alldeles utmärkt exempel på hur bra det går att beskriva en sexistisk värld utan slänga kvinnorna under bussen. Och ni vill väl inte försöka inbilla mig att Äventyrsspel var såna immersionnördar att de satt och funderade på hur de skulle skildra kvinnor och till sist bara ”Äeh tyvärr. Jag har läst min Marx och jag har läst min Durkheim, och det enda sättet att vara sanna mot den mångbottnade samhällssimulation vi har skapat är att ta bort alla kvinnor med undantag av alver med urringningar.”

På tal om kvinnobrist är jag också nyfiken på var de håller hus i Piruetts kommentartråd. Läser man den skulle man kunna tro att det bara är män över trettio som spelar rollspel i Sverige, men jag har ett rafflande avslöjande: Så är inte fallet. Själv råkar jag känna massor av brudar som spelar rollspel – varav ett antal inte får handla på systemet än. So, en liten uppmaning till tjejerna: Läs Piruett, det är en jävligt bra blogg. Skriv i kommentartråden, det kan behövas.

It’s Hard Out Here for a Tjejnördstereotyp

In geekfeminism on januari 12, 2010 at 10:08 e m

Morgan Jarl postade den här bilden på fb-gruppen I Support Geek Women med en påpekan om den sneda könsfördelningen. Efter att tittat igenom bilderna kan mycket riktigt konstateras att bara tre av femtiosex nördar är kvinnor. Min första impuls är att surna till: Right. Låt oss köna nörden som man IGEN. Låt oss upprätthålla indelningen mellan normalt och tjejigt. Band och tjejband. Nördar och tjejnördar. Låt oss osynliggöra miljoner kodare, gamers och andra geeks. Fast å andra sidan – bilderna beskriver stereotyper, och den stereotypa elektroniknörden är ju onekligen en man. Ska man bortse från att en sådan här bild inte bara avbildar utan även återskapar trista strukturer? Ska man i stället se den som en illustration av hur otillgänglig nördidentiteten är för kvinnor (och för alla andra som inte är vita män för den delen)? Det kan jag köpa, men några problem kvarstår. Det finns femtiosex platser på affischen, och en del av dem fylls av rätt långsökta varianter – tevenörden känns väl sådär till exempel. Ändå räcker inte platserna till för att representera några av de största kvinnonördområdena. Ingen Jane Austennörd så långt ögat når, ingen fan fictionnörd, ingen stickningsnörd. Att boknörden, dramanörden och animenörden alla är män känns dessutom rätt… onödigt.

En annan tanke som inställer sig: Vad hade hänt om man hade haft människor av annan hudfärg med på bilden? Det skulle vara lätt gjort med flera av stereotyperna – men då känns de plötsligt potentiellt rasistiska. Den indiske labbnörden är laddad. Vilken tur då att vit hudfärg är neutral och osynlig. Vilken tur att en vit man (till skillnad från en brun) signifierar ”människa i allmänhet”.

Kommentarerna är ett kapitel för sig. Jag blev först förskräckt när jag läste det som skrivits om cosplaynörden, men tänkte att det kanske är helt könsneutral fasa inför lättklädd osnygg geekdom (vilket har alla möjliga sunkiga konnotationer, men inte just sexism). Men se där! Det erbjuds en kontrollgrupp! 300-nörden och cosplaynörden är i princip exakt samma person fast med olika kön: Cosplaynörden är en överviktig kvinna i prinsessan Leias guldbikini, 300-nörden en överviktig man i spartankalsong och mantel. Och ser man på. Om 300-nörden sägs: ”Aww, my favourite! For Sparta! :D ” medan cosplaynörden får höra ”Oh dear God, my poor eyes :( ” och ”You can see it! You can’t un-see it!”

Hon är förresten inte den enda som får sin släng av sleven. Under scrapbook-nörden finns den här lilla pärlan: ”These women scare me.” Tack för den hörrudu.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.