Kom på nördcafé!

I morgon pratar jag nördfeminism på Tekniska muséets nördcafé i Stockholm. Med mig i panelen har jag Anna-Karin Linder, som du kanske känner till som bloggare på Weird Science eller, om du tillhör en viss avkrok av lajvsverige, som briljant arrangör av bl a En stilla middag med familjen. Modererar gör Sonja Schwarzenberger som är chefredaktör för tidskriften Bang såväl som svårt nördig på allt från grekisk mytologi till Twin Peaks till Naruto. Kom dit, lyssna, ställ frågor! Välkommen!

Här finns mer praktisk info och här kan du läsa en DN-intervju med undertecknad inför eventet.

Grundkurs i nördfeminism 9: Agency/handlingsutrymme

Efter världens längsta sommarlov är det dags att dra igång grundkursen i nördfeminism igen! Som vi har längtat! I tidigare avsnitt har jag förklarat privilegium, intersektionalitet, objektifiering och lite andra nördfeministiska begrepp. Ta gärna en titt!

Agency är ett sånt där ord som är otroligt bra men inte har någon klockren översättning – jag använder tills vidare handlingsutrymme. Geek Feminism Wiki beskriver agency som ”möjligheten för en person, eller agent, att handla själv. En person som inte tillåts handla själv har brist på handlingsutrymme, eller kan sägas ha blivit förnekad handlingsutrymme.”

Från början är ordet en sociologisk term som används tillsammans med struktur. I det sammanhanget innebär struktur samhällets tvingande form (både fysisk och social) och handlingsutrymme individens möjlighet att aktivt göra val och påverka sin situation. Till exempel kan jag inte göra så mycket åt hur staden jag bor i är planerad, men jag kan själv bestämma hur jag använder de platser där jag tillåts vara.

Vad ska männen ha jämlikheten till?

Signaturen Arvid har ställt en högst giltig fråga i kommentartråden till objektifieringstexten från härom dagen:

Så om jag vill sälja en produkt så skall jag först använda en välsvarvad kvinna i reklamen. Och om en tjej opponerar sig mot objektifieringen så skall jag påtala hennes välbehag så att hon tystnar?

Vari ligger nackdelarna?

(Är ironisk men ändå intresserad av svaret)

Indeed, vari ligger nackdelarna med sexismen för en hetero-cis-man? Jag är inget stort fan av politisk kamp i syfte att vara en god och osjälvisk människa – det brukar klinga ganska falskt. Alltså vill jag gärna att mina allierade som är snubbar ska ha klart för sig exakt vad de har att tjäna på jämställdhet. För det är ju det som är frågan: Varför ska jag inte göra mitt bästa för att upprätthålla dagens maktordning?

Well, Arvid. Nackdelarna ligger i att du är med och upprätthåller ett system som tvingar dig in i en karikatyrmässig könsroll, som även om den ger dig mer makt än kvinnorna också berövar dig en rätt rejäl del av dina potentiella erfarenheter. Till exempel uppfostrar vi pojkar på ett sätt som gör att de får sämre språkutveckling och har svårt att uttrycka och hantera känslor.

Om du har intresse av att leva i ett så välskött och effektivt samhälle som möjligt kan du också fråga dig hur produktivt det är att hitta på att halva befolkningen inte är kompetenta och tala om för dem att de ska hålla käften i tid och otid.

Ännu en annan tanke är att du (som förmodad heterosnubbe) kanske inte får ut jättemycket av att umgås med kvinnor som beter sig som nickedockor. Som förväntar sig att du alltid ska ha koll på ekonomin, att du ska öppna dörrar, att du ska läsa deras tankar, att du aldrig ska visa dig svag. Att du ska bete dig mer som en förälder än som en jämlike. Kanske vill du hellre ha en partner in crime som  räddar dig i nöden ibland, eller drar jävligt roliga skämt? Som kan ge dig support när du har det svårt? Som inte har blivit slut-shamed till den grad att hon inte vågar ta några som helst sexuella initiativ?

Vad säger du som är man, hejar på feminismen och läser det här – vad har du för anledningar att vilja ändra på samhället?

Grundkurs: instudering

Nu, grundkursdeltagare, ska du får tillfälle till lite självgodhet. Politiknördiga bloggen Shakesville har postat ett inlägg som kommer vara en piece of cake för dig att hänga med i eftersom du redan läst in dig på objektifiering och den manliga blicken. Notera att en kommentator till och med namedroppar Laura Mulvey – som du vet precis vem det är!

Grundkurs i nördfeminism 8: Objektifiering

Termen objektifiering kan användas i lite olika sammanhang, men om det är en feminist som pratar om det kan du utgå ifrån att det är sexuell objektifiering som menas. Vad betyder det då? Jo! För att citera geek feminism wiki (jag har faktiskt andra källor att tillgå, det är bara att den är så himla bra):

Objektifiering inträffar när en person ses som ett sexuellt föremål, när deras sexuella attribut skiljs av från resten av deras personlighet och deras existens som individ, och de reduceras till verktyg för njutning åt en annan person.

Bloggaren Dorothea Salo har skrivit en helt genial text om upplevelsen att bli objektiferad, eller ”the sickening grunch” som hon kallar det:

”Det är lustigt, det där med outfiten som fick de där töntarna att ge sig på mig. För några år sedan, i Indiana, hade jag på mig den en kväll när jag gick genom universitetsbibliotekets parkering tillsammans med ett gäng – kursare tror jag att det var. Just det, vi kom från ett forskningsmetod-och-resurs-pass.

Hur som helst, jag pratade med en annan ung kvinna om botgöring i irländska kloster eller nåt sånt när ett par snubbar i en bil började köra hela busvissla-glo-och-kommentera-menande-grejen, med särskilt fokus på mina bröst.

Där var den – the sickening grunch, känslan av att ofrivilligt kraschlanda tillbaka i min kropp – och inte i hela min kropp, utan i vissa delar av den. Samtalet var förstört. Jag kände obehag inför att pekas ut. Min samtalspartner kände obehag å mina vägnar, och (tror jag) lite nedvärderad själv; Att pekas ut är inte roligt, men att ignoreras är inte roligt heller, på sitt sätt. Eftersom jag kände av det sade jag nåt om att det bara berodde på mina kläder; hade jag klätt mig som min samtalspartner (sweatshirt och jeans) hade jag passerat obemärkt.

Halvgamla länkar: Uppsamlingsheat

Geniala, geniala Anna-Karin Linder skrev för ett tag sedan väldigt fint om många GWU-tjejers hemliga ”jag är egentligen ingen nörd”-skam och vad den beror på. Jag har helt missat att länka, men bättre sent än aldrig!

Vi pratade idag om hur jävligt det är att många många tjejer vi pratat med sedan GWU startades inte känner att de får tillämpa epitetet nörd på sig själva. De vet inte om de är nördiga nog för att få vara med. Det finns ett stort problem i den inställningen, ett problem som följt i alla fall mig sedan lågstadiet. I tjejvärlden får man nämligen aldrig tro att man är något eller att man har en självklar plats någonstans. Så fort du försöker ta dig in i något sammanhang där det enbart finns tjejer så är det en väldigt subtil maktkamp du måste ge dig i kast med.

Läs hela inlägget här!

Sedan har jag ju alldeles glömt att länka till min gästbloggning på Games & Godis om God of War III-debatten och om glappet i grundantaganden mellan feministiska gamers och de förnuftets riddare som skrider till de sunkiga spelens försvar.

Jag är inte här för att tjäna spelbranschen och jag skiter i om de skaffar kunder eller ej. Jag representerar heller inte svenska staten och dess ständiga försök att censurera saker (wait, what?). Jag ägnar mig åt kulturkritik, och spel, in case you hadn’t noticed, är en av de mest centrala kulturformerna i vår civilisation.

Läs alltihop här.

Grundkurs i nördfeminism 7: Den Andre

Vi har pratar privilegium, vi har pratat intersektionalitet. Nu är det dags för ett av de riktigt klassiska feministiska begreppen: Den Andre.

Begreppet Den Andre har skrivits om på olika sätt av ett gäng filosofer, men det var Simone de Beauvoir som i sin bok Det andra könet började använda det i ett feministiskt sammanhang. Basically är det så här: För att definiera sig själv som en person/grupp behöver man någon som inte är en själv, en annan av något slag som fungerar som kontrast – annars finns det ju inga klara gränser mellan en person/grupp och en annan.

Det här, by the way, är riktigt grundläggande sociologi. Så här gör alla. Det säger ingenting om hur man är som människa, det är bara ett effektivt sätt att skaffa sig en identitet, och det vill vi människor hemskt gärna ha. Du har säkert själv noterat någon gång vilket behov man kan få i en grupp som trivs ihop (ett arbetslag, en klass) att prata om hur bra vi är och hur annorlunda de andra lagen/klasserna/whatever är.

Ett enkelt sätt att tillskriva sig själv olika fina egenskaper är att först konstatera att jag och den Andre är motsatser, och sedan tillskriva den Andre en massa konstigheter. Det man gör i den här processen är inte bara att indirekt börja associeras med en massa fina saker, utan även att positionera sig som den normala, medan den Andre står för något avvikande, ett särintresse. Gruppen som har makt att definiera samtalet och vara i centrum kommer att använda den makten till att definiera sig själv som neutral och ”osynlig”, och vem som nu åker på att vara den Andre som bärare av vissa utmärkande svaghetstecken som naturligt gör dem liksom i allmänhet underlägsna. Underlägsna vem, you ask? Det talar vi inte om här i Törnrosdalen.

Grundkurs i nördfeminism 6: Intersektionalitet

från Blackfolk: If Black Women Were White Women

Alldeles för länge har rasism definierats av kampen mellan vit och svart manlighet om ”vem som är mest karl”. Detta har historiskt sett tillåtit vit kvinnlig makt, den minst ifrågasatta vita makten, att undgå all kritik och ifrågasättande. Men tänk om, plötsligt, i ett trollslag, den vita feminitetens makt överfördes till svarta kvinnor?

Svaret är uppenbart – svarta kvinnor skulle börja representera värde, renhet, och baserat på sina naturliga drag bedömas vara värdiga beskydd och genast förvandlas till föremål för universell åtrå. Vita kvinnor skulle representera det motsatta.

”Skönhetssvärta” skulle användas över hela världen för att få den ”svarta looken”. ”Dove” skulle ersättas av en svart tvål vid namn ”Raven” som skulle återfukta hyn och ta fram djupare pigmenttoner.

Grundkurs i nördfeminism 5: Ännu mer privilegium

Välkommen till sista delen om privilegium (no worries, grundkursen har fler begrepp att täcka in och fortsätter imorgon).

OBS: Stora delar av den här texten bygger på Andrea Rubensteins geniala artikel ”Check my what?” On privilege and what we can do about it. Jag är inte så mycket för det här med att ta grejer som andra skrivit och servera dem från sin egen blogg, men mitt syfte här är framför allt att serva dem som inte vill/kan läsa långa texter på engelska. Är du bekväm med att läsa på engelska är det mycket bättre att du läser originalartikeln i stället. Allvarligt talat, gå dit med en gång.

Du har alltså lärt dig vad privilegium innebär, accepterat att du är privilegierad,  jobbar med att förstå ditt privilegium och gör ditt allra bästa för att kommunicera på ett schysst sätt i situationer där du tillhör den privilegierade gruppen – med andra ord börjar vi komma någonvart. Men det finns fortfarande några sista saker att gå igenom:

Grundkurs i nördfeminism del 4: Mer privilegium

Det här är en fortsättning på en artikel om begreppet privilegium, som i sin tur är del 3 i en serie. Men först, en disclaimer:

OBS: Stora delar av den här texten bygger på Andrea Rubensteins geniala artikel ”Check my what?” On privilege and what we can do about it. Jag är inte så mycket för det här med att ta grejer som andra skrivit och servera dem från sin egen blogg, men mitt syfte här är framför allt att serva dem som inte vill/kan läsa långa texter på engelska. Är du bekväm med att läsa på engelska är det mycket bättre att du läser originalartikeln i stället. Allvarligt talat, gå dit med en gång.

So. Du har lärt dig vad privilegium innebär, du har accepterat att du är privilegierad och du har börjat jobba med att förstå ditt privilegium. Vad mer kan du göra?

• Anta ett språk som andas respekt och jämlikhet, that’s what. För det första: Tänk över det här med ”politisk korrekthet”. Din första impuls kanske är att det är löjligt att inte få säga negerboll eller använda cp som skällsord. Om så är fallet är det läge att ta sig en funderare. Ditt privilegium ger dig makten att avfärda utsatta gruppers beslut, och sedan trycka ner dem ytterligare genom att använda ”politiskt korrekt” som ett skällsord. Att anta ett språk som andas respekt och jämlikhet innebär att erkänna andras rätt att definiera sig själva, och acceptera att de vill använda ”politiskt korrekt” språk även om du inte förstår hur de tänker eller håller med dem.