Grundkurs i nördfeminism 5: Ännu mer privilegium

Välkommen till sista delen om privilegium (no worries, grundkursen har fler begrepp att täcka in och fortsätter imorgon).

OBS: Stora delar av den här texten bygger på Andrea Rubensteins geniala artikel ”Check my what?” On privilege and what we can do about it. Jag är inte så mycket för det här med att ta grejer som andra skrivit och servera dem från sin egen blogg, men mitt syfte här är framför allt att serva dem som inte vill/kan läsa långa texter på engelska. Är du bekväm med att läsa på engelska är det mycket bättre att du läser originalartikeln i stället. Allvarligt talat, gå dit med en gång.

Du har alltså lärt dig vad privilegium innebär, accepterat att du är privilegierad,  jobbar med att förstå ditt privilegium och gör ditt allra bästa för att kommunicera på ett schysst sätt i situationer där du tillhör den privilegierade gruppen – med andra ord börjar vi komma någonvart. Men det finns fortfarande några sista saker att gå igenom:

Att besöka minoritetsplatser

En minoritetsplats är ett fysiskt eller digitalt rum där medlemmar i en icke-privilegierad grupp kan fokusera på sina egna frågor. Minoritetsplatser är aldrig helt fria från medlemmar ur den privilegierade gruppen. Ibland är de välkomna, ibland inte. Det är kanske självklart, men tål att sägas rakt ut: Kom aldrig oinbjuden till en minoritetsplats. Saker att tänka på i övrigt:

• Varför minoritetsplatser behövs. Trots vad man kanske föreställer sig är inte minoritetsplatser ”samma grej” som platser och sammanhang där bara privilegierade grupper är välkomna. Oftast är meningen inte inte att exkludera någon, utan bara att få ha en plats där vi kan diskutera våra frågor utan att bli tillsagda att de inte är lika viktiga som ”riktiga” saker. Eftersom privilegierade grupper har fördelen av att räknas som ”defaultperson” (oavsett om det gäller kön, ras, sexuell läggning osv), fokuserar ”defaultplatser” automatiskt på dem. Kort sagt: Minoritetsplatser behövs eftersom de är det enda ställe där icke-privilegierade människor verkligen kan ägna sig åt sina egna frågor.
• Respektera att du inte är i centrum. Det finns många ämnen i världen som handlar om dig, men minoritetsplatser är inte stället att diskutera dem såvida du inte blivit uttryckligen ombedd. Det stämmer att män påverkas negativt av patriarkatet. Det stämmer att även de blir våldtagna (och påläggs sin egen sorts offerskuld). Det stämmer att privilegierade grupper kommer i kontakt med fördomar och diskriminering. Är detta giltiga ämnen att diskutera? Alla gånger. Är de lämpliga när ämnet för dagen är diskriminering och/eller förtryck av en specifik icke-privilegierad grupp? Inte en chans. Om du måste fundera på ifall ett ämne är lämpligt eller inte, ta inte upp det. Det kommer alltid en annan diskussion eller en ny tråd. Om inte kan du alltid starta en – på din egen planhalva.
• Acceptera att din grupp kan komma att få skäll. Vi behöver alla prata av oss ibland. Oavsett om det är en kompis, en kollega eller en chef som gör en tokig, behöver man ”klaga av sig” för att hålla sig frisk. I diskussioner som förs av icke-privilegierade människor kommer de här klagomålen ibland att riktas mot privilegierade grupper. Det kan vara svårt att inte bli sårad första gången du hör någon säga ”Vad jag hatar män/vita feminister/heteron/vad-det-nu-kan-vara idag!” Men kom ihåg: Det handlar inte om dig, det handlar om ditt privilegium. Det är inte du personligen som blir attackerad i vredesutbrottet, utan det privilegium som helt oförtjänt getts dig på den förbannades bekostnad. I stället för att bli arg kan du nu ta chansen att försöka förstå precis vilka saker klagaren berättar om ditt privilegium, och att ge hen ditt stöd.
• Alla åsikter är inte lika viktiga. Det här är det klassiska ”men killarna då?”-fenomenet, där en diskussion om ett problem som främst påverkar icke-privilegierade grupper inte tillåts fortsätta om inte lika mycket tid ges till att diskutera hur problemet påverkar den privilegierade gruppen. Detta är inte rättvisa! Det är viktigt att erkänna att  icke-privilegierade grupper utsätts för vissa problem oproportionellt ofta. Det är också viktigt att ge dem utrymme att diskutera problemen i fråga utan att tvinga dem vika in på debatter om hur ”det händer män/heteron/kristna/etc också!” Det finns en tid och en plats att föra de diskussionerna, men en tråd som handlar om  icke-privilegierade människor är inte den platsen.
• Tillit måste förtjänas. Vi känner ofta att det är orättvist att dömas efter vad andra har gjort. Problemet är att vi som är med i privilegierade grupper får ”the benefit of a doubt” i många frågor (notera hur många bloggposter om problem för ickeprivilegierade som inleds med en ”alla män/vita/heteron/etc är förstås inte så här”-disclaimer) Samtidigt struntar vi i att göra detsamma för icke-privilegierade grupper när vi tycker att de är besvärliga. Det finns en lång historia av uselt beteende från privilegierade gruppers sida gentemot icke-privilegierade grupper. På grund av det måste vi fatta att det ligger på oss att bevisa att vi är vettiga allierade, inte på den icke-privileigierade gruppen att bevisa att vi inte är det.
• Lita på att de icke-privilegierade vet vad de pratar om. Den här punkten är kanske lite svår att acceptera, särskilt med tanke på föregående punkt. Varför måste privilegierade grupper jobba sig till tilliten, bara för att sedan få höra att de ska ge den gratis till de icke-privilegierade? Svaret är enkelt: Icke-privilegierade grupper har ett inifrånperspektiv som låter dem förstå sina frågor på ett sätt som de privilegierade med sitt utifrånperspektiv aldrig kan. Det här betyder inte att du måste hålla med allt en icke-privilegierad person säger, snarare att det är viktigt att komma ihåg att det som är politisk teori för dig är en oundviklig del av hens vardag. Du kan ha en jättebra intellektuell modell för hur ett problem borde lösas, men om den icke-privilegierade säger att det inte stämmer med hens erfarenhet måste du ta det på allvar.

Behandla oss som människor i stället för ”den andra”

Kom nu inte dragande med att du redan gör det här. Säkerligen tror du inte att du är bättre än någon icke-privilegierad grupp (du kanske till och med anser att du är könsblind, färgblind och allt vad det nu kan vara) – hade du gjort det hade du knappast läst så här långt. Men att säga att du tror på allas lika värde oavsett privilegium, och att faktiskt behandla oss så är två helt skilda saker. Och i takt med att du börjar förstå ditt privilegium kommer du också att börja greppa vad den skillnaden består i och någotsånär var du befinner dig på skalan. Vill du ha mer konkreta tips? Varsågod:

• Vi finns inte till för att glädja dig. Det är inte vårt jobb att agera visuellt skådespel, underhållning, fysisk/mentalt nöje eller någon annan sorts leksak. Att ha roligt tillsammans med någon? Grymt. Att tro att du har någon slags rätt till hens kropp, hjärna, tid etc? Not so much. Till detta räknas antagandet att en person är (eller skulle kunna vara) attraherad av dig bara för att hen är singel. Eller för att ni tillhör samma subkultur. Eller egentligen vilken anledning som helst förutom att hen faktiskt flirtar med dig. Och även i det fallet måste du tro hen om du frågar och hen säger ”nej tack.” Oavsett vad hen anger för orsak. Oavsett om hen faktiskt flirtade med dig. För vet du vad? Folk har rätt att ändra sig, och då har du inte rätt att försöka pressa dem att göra som du vill. Du har inte rätt att kräva tillgång till andra människor, så behandla inte icke-privilegierade människor som om de vore skyldiga dig någonting – varken en förklaring, ett ligg, eller något annat heller för den delen.
• Behandla oss som individer. Våra viljor, reaktioner, drömmar, önskningar och liv  är lika varierande som era. Vad icke-privilegierade människor vill är att ha rätt till alla livsval som privilegierade grupper har. För att du som privilegierad ska kunna stödja oss i det, krävs att du inte försöker styra våra val på grund av tradition, eller din personliga moral, eller vad det nu kan vara. Vi har lika mycket rätt till liv och frihet som du – så försök få en uppfattning om vilka vi faktiskt är i stället för att anta något om oss på grund av vårt kön/ras/läggning/etc.
• Kommunicera. kommunicera, kommunicera! Alla relationer – från en konversation om vädret till ett äktenskap – kan beskrivas som partnerskap. Båda parter måste ständigt förtjäna och bekräfta partnerskapet genom att behandla den andra med respekt, kommunicera sina behov och erkänna den andras rätt att bestämma över sin egen kropp/hjärna/tid. Något att komma ihåg är dock att om du kommer till en minoritetsplats från en priviligierad position, måste du först visa att du respekterar dina värdar innan du kan hoppas på att få deras respekt. Varför? Därför att i samhället i stort är människor från din grupp ovilliga att bygga äkta partnerskap med människor från vår grupp. Det är inte rättvist att du döms efter andras handlingar, men det är ännu mindre rättvist att icke-privilegierade människor automatiskt behandlas med mindre respekt än privilegierade.

Om du inte är problemet, så är du inte problemet.

…Men om du känner en brinnande iver att skrida till ditt eget försvar och tillkännage: ”Jag är inte problemet!” Så kanske du är det. Faktum är att människor som följer stegen som listats i den här texten oftast inte utgör problemet. Är de en del av problemet, accepterar de det och arbetar för att vara problemet i mindre grad. Är de inte en del av problemet känner de inget behov av att invända mot kritiken och säga att eftersom de inte är en del av problemet, så är poängen helt ogiltig. Alltså: Närhelst du känner ett behov av att försvara dig mot kritik mot din privilegierade grupp, fundera på varför du känner så. Det är troligt att ju mer medveten om ditt privilegium du blir, desto mer kommer du att se det som en ryggmärgsreaktion på att få ditt privilegium utmanat (även om du inte beter dig på just det sätt som kritiserats).

Sådärja! Då var privilegiekapitlen avklarade. Känner du att du fortfarande inte har nålat ner ditt eget privilegium helt? Good for you! Det här är inget man tar in på en kafferast, och förståelsen av vad privilegium är fördjupas mer ju mer man läser, diskuterar och framför allt lyssnar. Läs också gärna tidigare delar i serien, de kan du hitta här.

About these ads