Teresa

Grundkurs i nördfeminism 5: Ännu mer privilegium

In geekfeminism, Grundkurs on mars 17, 2010 at 8:00 f m

Välkommen till sista delen om privilegium (no worries, grundkursen har fler begrepp att täcka in och fortsätter imorgon).

OBS: Stora delar av den här texten bygger på Andrea Rubensteins geniala artikel ”Check my what?” On privilege and what we can do about it. Jag är inte så mycket för det här med att ta grejer som andra skrivit och servera dem från sin egen blogg, men mitt syfte här är framför allt att serva dem som inte vill/kan läsa långa texter på engelska. Är du bekväm med att läsa på engelska är det mycket bättre att du läser originalartikeln i stället. Allvarligt talat, gå dit med en gång.

Du har alltså lärt dig vad privilegium innebär, accepterat att du är privilegierad,  jobbar med att förstå ditt privilegium och gör ditt allra bästa för att kommunicera på ett schysst sätt i situationer där du tillhör den privilegierade gruppen – med andra ord börjar vi komma någonvart. Men det finns fortfarande några sista saker att gå igenom:

Att besöka minoritetsplatser

En minoritetsplats är ett fysiskt eller digitalt rum där medlemmar i en icke-privilegierad grupp kan fokusera på sina egna frågor. Minoritetsplatser är aldrig helt fria från medlemmar ur den privilegierade gruppen. Ibland är de välkomna, ibland inte. Det är kanske självklart, men tål att sägas rakt ut: Kom aldrig oinbjuden till en minoritetsplats. Saker att tänka på i övrigt:

  • Varför minoritetsplatser behövs. Trots vad man kanske föreställer sig är inte minoritetsplatser ”samma grej” som platser och sammanhang där bara privilegierade grupper är välkomna. Oftast är meningen inte inte att exkludera någon, utan bara att få ha en plats där vi kan diskutera våra frågor utan att bli tillsagda att de inte är lika viktiga som ”riktiga” saker. Eftersom privilegierade grupper har fördelen av att räknas som ”defaultperson” (oavsett om det gäller kön, ras, sexuell läggning osv), fokuserar ”defaultplatser” automatiskt på dem. Kort sagt: Minoritetsplatser behövs eftersom de är det enda ställe där icke-privilegierade människor verkligen kan ägna sig åt sina egna frågor.
  • Respektera att du inte är i centrum. Det finns många ämnen i världen som handlar om dig, men minoritetsplatser är inte stället att diskutera dem såvida du inte blivit uttryckligen ombedd. Det stämmer att män påverkas negativt av patriarkatet. Det stämmer att även de blir våldtagna (och påläggs sin egen sorts offerskuld). Det stämmer att privilegierade grupper kommer i kontakt med fördomar och diskriminering. Är detta giltiga ämnen att diskutera? Alla gånger. Är de lämpliga när ämnet för dagen är diskriminering och/eller förtryck av en specifik icke-privilegierad grupp? Inte en chans. Om du måste fundera på ifall ett ämne är lämpligt eller inte, ta inte upp det. Det kommer alltid en annan diskussion eller en ny tråd. Om inte kan du alltid starta en – på din egen planhalva.
  • Acceptera att din grupp kan komma att få skäll. Vi behöver alla prata av oss ibland. Oavsett om det är en kompis, en kollega eller en chef som gör en tokig, behöver man ”klaga av sig” för att hålla sig frisk. I diskussioner som förs av icke-privilegierade människor kommer de här klagomålen ibland att riktas mot privilegierade grupper. Det kan vara svårt att inte bli sårad första gången du hör någon säga ”Vad jag hatar män/vita feminister/heteron/vad-det-nu-kan-vara idag!” Men kom ihåg: Det handlar inte om dig, det handlar om ditt privilegium. Det är inte du personligen som blir attackerad i vredesutbrottet, utan det privilegium som helt oförtjänt getts dig på den förbannades bekostnad. I stället för att bli arg kan du nu ta chansen att försöka förstå precis vilka saker klagaren berättar om ditt privilegium, och att ge hen ditt stöd.
  • Alla åsikter är inte lika viktiga. Det här är det klassiska ”men killarna då?”-fenomenet, där en diskussion om ett problem som främst påverkar icke-privilegierade grupper inte tillåts fortsätta om inte lika mycket tid ges till att diskutera hur problemet påverkar den privilegierade gruppen. Detta är inte rättvisa! Det är viktigt att erkänna att  icke-privilegierade grupper utsätts för vissa problem oproportionellt ofta. Det är också viktigt att ge dem utrymme att diskutera problemen i fråga utan att tvinga dem vika in på debatter om hur ”det händer män/heteron/kristna/etc också!” Det finns en tid och en plats att föra de diskussionerna, men en tråd som handlar om  icke-privilegierade människor är inte den platsen.
  • Tillit måste förtjänas. Vi känner ofta att det är orättvist att dömas efter vad andra har gjort. Problemet är att vi som är med i privilegierade grupper får ”the benefit of a doubt” i många frågor (notera hur många bloggposter om problem för ickeprivilegierade som inleds med en ”alla män/vita/heteron/etc är förstås inte så här”-disclaimer) Samtidigt struntar vi i att göra detsamma för icke-privilegierade grupper när vi tycker att de är besvärliga. Det finns en lång historia av uselt beteende från privilegierade gruppers sida gentemot icke-privilegierade grupper. På grund av det måste vi fatta att det ligger på oss att bevisa att vi är vettiga allierade, inte på den icke-privileigierade gruppen att bevisa att vi inte är det.
  • Lita på att de icke-privilegierade vet vad de pratar om. Den här punkten är kanske lite svår att acceptera, särskilt med tanke på föregående punkt. Varför måste privilegierade grupper jobba sig till tilliten, bara för att sedan få höra att de ska ge den gratis till de icke-privilegierade? Svaret är enkelt: Icke-privilegierade grupper har ett inifrånperspektiv som låter dem förstå sina frågor på ett sätt som de privilegierade med sitt utifrånperspektiv aldrig kan. Det här betyder inte att du måste hålla med allt en icke-privilegierad person säger, snarare att det är viktigt att komma ihåg att det som är politisk teori för dig är en oundviklig del av hens vardag. Du kan ha en jättebra intellektuell modell för hur ett problem borde lösas, men om den icke-privilegierade säger att det inte stämmer med hens erfarenhet måste du ta det på allvar.

Behandla oss som människor i stället för ”den andra”

Kom nu inte dragande med att du redan gör det här. Säkerligen tror du inte att du är bättre än någon icke-privilegierad grupp (du kanske till och med anser att du är könsblind, färgblind och allt vad det nu kan vara) – hade du gjort det hade du knappast läst så här långt. Men att säga att du tror på allas lika värde oavsett privilegium, och att faktiskt behandla oss så är två helt skilda saker. Och i takt med att du börjar förstå ditt privilegium kommer du också att börja greppa vad den skillnaden består i och någotsånär var du befinner dig på skalan. Vill du ha mer konkreta tips? Varsågod:

  • Vi finns inte till för att glädja dig. Det är inte vårt jobb att agera visuellt skådespel, underhållning, fysisk/mentalt nöje eller någon annan sorts leksak. Att ha roligt tillsammans med någon? Grymt. Att tro att du har någon slags rätt till hens kropp, hjärna, tid etc? Not so much. Till detta räknas antagandet att en person är (eller skulle kunna vara) attraherad av dig bara för att hen är singel. Eller för att ni tillhör samma subkultur. Eller egentligen vilken anledning som helst förutom att hen faktiskt flirtar med dig. Och även i det fallet måste du tro hen om du frågar och hen säger ”nej tack.” Oavsett vad hen anger för orsak. Oavsett om hen faktiskt flirtade med dig. För vet du vad? Folk har rätt att ändra sig, och då har du inte rätt att försöka pressa dem att göra som du vill. Du har inte rätt att kräva tillgång till andra människor, så behandla inte icke-privilegierade människor som om de vore skyldiga dig någonting – varken en förklaring, ett ligg, eller något annat heller för den delen.
  • Behandla oss som individer. Våra viljor, reaktioner, drömmar, önskningar och liv  är lika varierande som era. Vad icke-privilegierade människor vill är att ha rätt till alla livsval som privilegierade grupper har. För att du som privilegierad ska kunna stödja oss i det, krävs att du inte försöker styra våra val på grund av tradition, eller din personliga moral, eller vad det nu kan vara. Vi har lika mycket rätt till liv och frihet som du – så försök få en uppfattning om vilka vi faktiskt är i stället för att anta något om oss på grund av vårt kön/ras/läggning/etc.
  • Kommunicera. kommunicera, kommunicera! Alla relationer – från en konversation om vädret till ett äktenskap – kan beskrivas som partnerskap. Båda parter måste ständigt förtjäna och bekräfta partnerskapet genom att behandla den andra med respekt, kommunicera sina behov och erkänna den andras rätt att bestämma över sin egen kropp/hjärna/tid. Något att komma ihåg är dock att om du kommer till en minoritetsplats från en priviligierad position, måste du först visa att du respekterar dina värdar innan du kan hoppas på att få deras respekt. Varför? Därför att i samhället i stort är människor från din grupp ovilliga att bygga äkta partnerskap med människor från vår grupp. Det är inte rättvist att du döms efter andras handlingar, men det är ännu mindre rättvist att icke-privilegierade människor automatiskt behandlas med mindre respekt än privilegierade.


Om du inte är problemet, så är du inte problemet.

…Men om du känner en brinnande iver att skrida till ditt eget försvar och tillkännage: ”Jag är inte problemet!” Så kanske du är det. Faktum är att människor som följer stegen som listats i den här texten oftast inte utgör problemet. Är de en del av problemet, accepterar de det och arbetar för att vara problemet i mindre grad. Är de inte en del av problemet känner de inget behov av att invända mot kritiken och säga att eftersom de inte är en del av problemet, så är poängen helt ogiltig. Alltså: Närhelst du känner ett behov av att försvara dig mot kritik mot din privilegierade grupp, fundera på varför du känner så. Det är troligt att ju mer medveten om ditt privilegium du blir, desto mer kommer du att se det som en ryggmärgsreaktion på att få ditt privilegium utmanat (även om du inte beter dig på just det sätt som kritiserats).

Sådärja! Då var privilegiekapitlen avklarade. Känner du att du fortfarande inte har nålat ner ditt eget privilegium helt? Good for you! Det här är inget man tar in på en kafferast, och förståelsen av vad privilegium är fördjupas mer ju mer man läser, diskuterar och framför allt lyssnar. Läs också gärna tidigare delar i serien, de kan du hitta här.

About these ads
  1. Hmmm, nu blev det mer problematiskt.

    Vad gäller ”minoritetsplatser”, så nog finns det väl sådana som är helt befriade från medlemmar ur den privilegierade gruppen? Aldrig utan privilegium på något vis, så klart, för det finns ju i fler lager, men inte är det väl omöjligt att avskilja sig temporärt?

    Sedan är det detta med inbjudan – menar du att jag som (relativt) straight skulle behöva inbjudan för att t.ex. besöka en klubb för homosexuella? (också känd som ”bögklubb” – noterar att mängden ”lesbklubbar” som jag stött på är försvinnande få) Eller att jag som odiagnostiserad inte ska besöka ett forum för ADHD-diagnostiserade? Eller menar du kanske något helt annat med ”minoritetsplats”?

    Vad det sedan gäller attraktion, så känns det kanske väl specifikt i en bredare diskussion om privilegium (utan att förklara närmare). IMHO, att anta att någon är attraherad av en pga grupptillhörighet faller under kategorin ”dumt, kan leda till besvikelser” och inte under kategorin ”fel”. Det kan naturligtvis leda till impropert beteende, men det är en annan sak. Att anta att någon potentiellt skulle kunna vara attraherad av en tror jag bara är hälsosamt!

    Jag vill också mena att punkt ett på den andra listan ovan är allmängiltigt, och inte nödvändigtvis är relaterat till privilegium! Man ska ju inte tro att man har ”rätt” till någon annan öht.

    • Jag är faktiskt inte alldeles helt hundra på vad artikelförfattaren menade med ”aldrig helt fria från majoritetsgruppen” (jag refererar ju en annan artikel), men hag tror att hen menar att det är svårt för minoritetsgruppen att utestänga de privilegierade.

      Jag skulle nog säga så här om minoritetsplatsuttrycket (som jag förklarar grundligare i en kommentar längre ner på sidan): En bögklubb är en minoritetsplats enligt min definition. Det är mitt jobb som straight gayklubbsugen person att göra lite research på om detta är en bögklubb som välkomnar straighta. Det betyder inte att de måste skicka mig en skriftlig inbjudan, men att jag som straight inte ska ta för givet att arrangörerna vill ha mig där. Ofta brukar minoritetsplatser vara ganska tydliga med sånt här om man läser lite mellan raderna på hemsidor etc. Tex skriver nördfeministiska samlingsplatsen Isis på GothCon uttryckligen att män är varmt välkomna. Väldigt ofta skriver forum nåt i stil med ”det här är ett ställe för oss som vill diskutera ADHD”. då är du som icke-ADHD-diagnosticerad implicit inbjuden. Om beskrivningen i stället är ”Det här är ett forum för oss som diagnosticerats med ADHD”, så skulle jag säga att du inte är implicit inbjuden. Jag tycker inte att det vore fel av dig att skicka en fråga om ifall det är okej att delta som ickediagnosticerad, men var beredd på att du kanske får ett nej.

      Flera av punkterna tror jag är högst allmängiltiga grejer som har kommit med på listan av förekommen anledning, alltså att skribenten frågat runt om vad som är vanliga problem med allierade på minoritetsplatser.

  2. jag läser och tänker. En del grejer är dock så pass avancerade att jag inte helt förstår, särskillt där den djupgående texten är mer djupgående och mindre exemplifierade.

  3. Bra post! Några funderingar:

    ”Acceptera att din grupp kan komma att få skäll.”

    Inte alls. Det finns lika lite anledning att låta sig avindividualiseras och som representant för sin arketyp med god min ta emot ett hat som inkluderar en själv, som att vägra förstå varför vreden existerar eller att den är befogad. Det handlar om mig. Jag blir, i sammanhanget, mitt privilegium – alltid dömd av min stämpel och mitt yttre, aldrig tillfrågad om var jag står. Den objektifieringen ska ingen behöva acceptera. För att dialog och samarbete ska kunna uppstå måste den icke-privilegierade kunna särskilja en individ ur motsatt grupp, och den privilegierade erkänna den icke-privilegierades erfarenheter. Det är aldrig okej att ta skit för sin etikett.

    ”Alla åsikter är inte lika viktiga.”

    Trots brasklapparna känns det problematiskt att hålla med om den här punkten. Tycker det beror på situation och ämne. Diskuterar vi övergrepp eller mäns övergrepp mot kvinnor? Psykvården eller hur min förföljelsemaniska syster behandlats? Däri ligger en skillnad. Med det sagt tillför det inget att bryta upp en diskussion med argument om undantag bland de privilegierade. Snarast tvärtom.

    ”Tillit måste förtjänas.”

    Jag tycker din egen, senare punkt är tillämpbar här: behandla oss som individer. Men diskutera gärna grupper. Och inkludera ännu hellre individer ur de grupperna som just individer. Ex: ”Vad tycker du om hur den här gruppen beter sig?” Inte _din_ grupp. När den icke-privilegierade använder samma summariska vapen i retur mot den privilegierade hamnar vi i ett dekonstruktivt kretslopp där ingen lever som de lär. Det är obehagligt att bli stämplad. Personliga möten leder till raka motsatsen – identifiering, förståelse, självanalys. Människor emellan är det alltid värt den extra ansträngningen att faktiskt se den person som står framför dig, hur mycket offer du än är.

    • ”Acceptera att din grupp kan komma att få skäll.”

      Jag menar inte uttalanden av typen ”Pontus ska inte prata, för han är man!” eller vad det nu skulle kunna vara. Det är att ta bort en persons mänsklighet. Men något som ofta händer i sådana här diskussioner är att personer från den privilegierade gruppen blir arga så fort något skarpt sägs om en grupp de tillhör. Ett exempel skulle kunna vara att någon säger att de är jättetrötta på att lajvande snubbar trakasserar kvinnliga deltagare sexuellt, och att det är ett oskick att lajvhobbyn ska ha en sån ”skön snubbe”-kultur. Det kan vara jobbigt att höra som man, men det är inte särskilt konstruktivt för samtalet att kräva att ingen ska säga saker som känns jobbiga för dig. Observera att ingen har sagt att Pontus i exemplet har trakasserat någon, bara att det förekommer sexuella trakasserier.

      Jag tycker att du har bra poänger, men tänker också att texten är skriven i en viss kontext, nämligen att det finns en historia av att privilegierade personer velat delta i kamp för social rättvisa för att sen bete sig som rövar. Till exempel män som går vara med i feministiska grupper för att omedelbart sluka allt talutrymme, använda härskartekniker mot kvinnor i gruppen osv. Jag menar inte att man ska acceptera att folk är otrevliga mot en, bara inte bli tjurig för att de är vänligt skeptiska, eller kritiserar en i stället för att göra generösast möjliga tolkning av eventuella olyckliga formulering man råkar kläcka ur sig.

  4. Det här låter som väldigt konstiga ställningstaganden med tanke på vad Teresa har hävdat om kvinnor i manliga nördkretsar tidigare. I dessa kretsar är det kvinnan som är i minoritet och mannen som är i majoritet. Gäller samma regler även där menar Teresa?

    ”Oftast är meningen inte inte att exkludera någon, utan bara att få ha en plats där vi kan diskutera våra frågor utan att bli tillsagda att de inte är lika viktiga som ”riktiga” saker. ”

    På samma sätt som män som bildar sammanslutningar med andra män där de kan diskutera samlarkortspel eller tärningstyper utan att bli tillsagda att dessa frågor inte är lika viktiga som riktiga saker?

    ”Respektera att du inte är i centrum.”
    Ungefär som att män som blivit mobbade hela livet för sina intressen inte tycker att det är jätteviktigt att diskutera objektifiering av kvinnor och lönediskriminering av kvinnor?

    ”Kommunicera. kommunicera, kommunicera”

    Se ovan.

    ”Acceptera att din grupp kan komma att få skäll. ”
    Ungefär som att män som sett hur kvinnor tittat åt ett annat håll när männen blivit nedtryckta hela livet numera ger uttryck för sina åsikter?

    ”Tillit måste förtjänas”

    Se ovan. När män har sett kvinnor delta i mobbning och trakasserier eller bara stått vid sidan och låtsas att inte se så borde det fungera på samma sätt här. Kvinnor måste visa att de förtjänar tilliten innan de är välkomna in i manliga sammanslutningar.

    ”Vi finns inte till för att glädja dig. ”

    Ok, det är bra att veta. Fungerar det på samma sätt när kvinnor vill in i manliga sammanslutningar? Det är inte männens problem att se till att kvinnorna känner glädje i sammanslutningen.

    ”Behandla oss som individer.”
    Gäller samma sak när kvinnor pratar om sina erfarenheter av sexistiska män som ägnar sig åt nördiga saker?

    Jag måste fråga. Har du själv funderat över dina egna privilegier någon gång Teresa? Har du bett någon annan definiera dem? Det är precis samma process som du begär att andra ska genomgå nämligen.

    • För det första skulle jag vilja förtydliga en sak som är lite olyckligt otydlig i min originaltext. Med ”minoritetsplats” menar jag en fysisk eller digital plats (tex ett forum) som en minoritet skapat för minoritetsmedlemmar att prata om hur det är att tillhöra den minoriteten. Ett exempel på detta är Rummet, en facebookgrupp för att diskutera rasism där bara rasifierade är med och pratar. ”Minoritet” i det här fallet syftar inte på en rent numerär räkning av befolkningen (i så fall vore det ju konstigt att beskriva kvinnor som en minoritet), utan syftar på maktfördelning. Personligen skulle jag dock säga att till exempel en samlingsplats för män som jobbar inom barnomsorgen skulle kunna räknas som en minoritetsplats, men det vågar jag inte lova att författaren till artikeln jag refererar skulle skriva under på.

      En samling män som startar en förening för att hålla på med kortspel är alltså inte en minoritetsplats. Det är inte heller en förening som startats av kvinnor för att spela kortspel. En könsseparatistisk facebookgrupp för kvinnor som utgår ifrån erfarenheten att vara kvinna i spelsverige skulle däremot räknas.

      Jag tycker att det ät högst märkligt att du jämför en politisk diskussion med att prata samlarkort. Jag har inget problem med att någon vill sitta och spela Magic hellre än att tex delta i ett jämställdhetsworkshop på ett lajvkonvent. Det den här texten handlar om är att det är ganska onödigt att gå på en workshop om jämställdhet och sedan kräva att den ska handla om erfarenheten att vara mobbad i stället (oavsett din könstillhörighet).

      Började försöka svara på resten av kommentaren stycke för stycke, men inser att det finns en grundläggande skillnad i samhällsanalys mellan oss som gör det väldigt svårt. Kvinnor som grupp är diskriminerade i samhället. Det är också andra grupper, till exempel rasifierade. Detta är inte fritt tyckande och handlar om mätbara saker som tex löneskillnader.
      Det finns däremot inte en samhällelig, strukturell diskriminering mot nördiga män. Många nördiga vita män har varit med om fruktansvärda saker under sin uppväxt i egenskap av normbrytare. Det har andra normbrytare också, till exempel nördiga kvinnor och nördiga rasifierade män. Det finns ingen rimlig samhällsanalys som kommer fram till att nördmän är mer utsatta som grupp än nördkvinnor.

      För den som vill läsa mer om det här med nördförtryck jämfört med tex klassförtryck kan jag rekommendera den här utmärkta serien av Liv Strömkvist: http://www.galago.se/blogg/javla-nordar

      Den sista frågan är däremot jättelätt att svara på. Jag skriver på många ställen i den här bloggen om sätt jag är privilegierad på. Jag är tex vit, straight och tillhör de rikaste typ 5 procenten i världen. Alla punkterna i att jobba med sitt privilegium är saker som jag också sliter med. Tips: Det blir mycket lättare om man tar av offerkoftan.

  5. Hej kommentatorer! Gick igenom den här helt avsomnade bloggen och hittade diverse bortglömda kommentarer, så jag tänkte ta mig friheten att svara lite så här tre-fyra år senare. Sorry!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: